Barnmat här (och säkert i de flesta andra delar av världen) är en djungel.

Hemma kan man lätt gå in i en affär, plocka upp en burk och vara rimligt säker på att det inte innehåller något som de inte ska äta.Iaf inte om man håller sig till rätt ålderindelningar.

Här får man läsa nooooga.

Det är tillsatt socker, salt och alla möjliga typer av konserveringsmedel som man kanske inte har så stor lust att stoppa i en bebis. Organisk mat är undantaget, men den är istället rätt dyr, samt att utbudet är begränsat när man ska röra sig utanför grönsaker.Och det är där vårt problem ligger. Mat som inte är enbart grönsaker/frukt.

Heinz verkar vara den största tillverkaren av babymat här nere, de har gröt med mjölk, socker och alla möjliga andra konstiga tillsatser. Det är inget jag är speciellt sugen på att stoppa i Lilla A, men eftersom utbudet är så begränsat när det gäller just gröt har jag inget val. Det är antingen gröt med lite mjölk och socker, eller ingen mat alls. Så jag ska erkänna att hon faktiskt får ibland. Den varianten som har minst socker, minst mjölk och minst konserveringsmedel jag kan hitta.

För det mesta får hon organiska blandningar av diverse puréer, men till frukost behöver hon något rejälare, då är det gröten som gäller. Än så länge har hon fått den var 3:e dag, just för att hon inte ska fastna för sockret alltför mycket.

Idag kom vi till en ny punkt i Lilla As ätande. Som jag berättat tidigare så vill hon äta själv. Hon har inte tekniken inne, men hon vill. Just därför (och för att hon faktiskt äter så pass mycket “mat” nu) tyckte vi att det var dags att testa något nytt.

Jag vet ärligt talat inte hur många förpackningar jag stått och läst på i diverse affärer innan jag bestämde mig för att testa dessa. Jag gav helt enkelt upp på att hitta något som inte har några tillsatser alls, istället valde jag att se till att hon inte får i sig onödigt salt. Det är nämligen vad de flesta har tillsatt i sina kex. Och socker såklart.

Till slut valde jag ett paket med Farley´s Rusk. Det är mer kakor än kex, men det är faktiskt det bästa alternativet jag kunde hitta här. Är det verkligen så farligt? Hon ska ju inte leva på dem i all framtid? Alla barn här nere måste ju klara sig på ett eller annat sätt, så jag känner att hon helt enkelt får klara sig på samma mat som de gör under de 3½ veckor vi har kvar här.

Det räckte med att jag stoppade in “kakan” i munnen på henne en gång och sedan satte den i handen på henne, så satte hon genast igång med att tugga och äta. Jag tror att det är extremt skönt för hennes stackars kliande tänder dessutom, så jag hoppas att hon kommer att gilla mat framöver.

För mig är det värt mycket att ha en bebis som äter. Vi har haft så mycket strul med hennes ätande sen tidigare att just nu jublar jag för varje tugga hon tar. Och fler blir det för var dag!

Och nej, hon fick inte en hel kaka.