Det är intressant det här med de skilda världarna i Thailand. Hur det i Mae Nam kan vara svårt att hitta en restaurang som tar över 40 SEK per rätt och i Bo Phut är det precis tvärtemot. Tre kilometer bort. Speciellt i det fenomenet som heter Fishermans Village, vilket för övrigt är ett väldigt trevligt och avslappnat litet stråk kring vattnet mitt i Bo Phut, men som är dyrt så det heter duga.

En snabb liten tripp in blev det häromkvällen när vi promenerade, vilket tog en liten stund men är det något som det blivit dåligt med så är det motion. Jag hade tänkt mig att springa längs stranden här, men det har inte blivit av. Än. Med en söndertrasad tånagel som gör så sjukt ont vettetusan om det blir det heller, för att ta på sig skor är inte att tänka på, eller att lägga vikt på hela foten. Men på tre veckor ska väl det hinna läka?

Som ni märker har jag fallit in i semesterlunken. Den där njutningsfasen. Kan ha att göra med att vädret blivit bättre och bättre senaste dagarna till att vara grymt idag. Mindre bra var det såklart när den här Lillasystern bestämde sig för att kräkas ner frukostrestaurangen. Jisses.