Välkommen till år 2010!

Är ni bakfulla och lite sega? Inte jag iaf, bara väldigt trött. A tyckte att natten var lite konstig, med fler uppvak än vad vi är vana vid. Även om hennes roliga tendens att sova hela natten bara hörde ihop med hennes feber. Numera är hon tillbaka i sina vanliga tag igen. Så imorse var vi uppe i vanlig tid, våra försök att få i henne lite gröt slutade i väldigt mycket kladd.

Numera vill hon helst äta själv. Vi måste alltså ta oss för att börja med lite plockmat, så att hon vänjer sig vid att stoppa saker i munnen och kan öva upp sin fingerfärdighet en del. Där ligger hon inte riktigt i framkant, tålamodet finns inte på den punkten heller.Lite kladd har jag inget emot, det går faktiskt att städa upp, eller tvätta av, men än så länge får hon snällt vänta med att äta själv. Då skulle allt hamna på golvet och inget i stackars magen.

Vi köpte så äntligen en UV-solskyddsdräkt åt Lilla A igår på Jusco. Letade i flera vändor hemma, men de enda som fanns i hennes storlek kostade en smärre förmögenhet (ca 500:-), så det kändes inte riktigt prioriterat just då. Här fick vi tag i en för RM 49, vilket är en hundralapp i Sverige. Rätt lagom alltså.

Idag blev första vändan att testa den. A har vant sig vid temperaturen i poolen här, något jag inte kan skryta med. Jag hoppas verkligen att Langkawi har lite mer värme än så här i sin pool, annars blir det inte många bad för min del. Speciellt inte om inte solen skiner, det är inte så varmt som det kan tänkas vara ibland.

Efter en kort middagslur och en dusch kom dagens höjdpunkt. S och G hade rekat under dagen och fått reda på att Ole Ole Bali skulle ha öppet under kvällen, så vi såg till att vara ute i god tid för att hinna dit och få oss lite mat i magen. Såklart var det fullt när vi kom dit, men S har en extrem förmåga att få tag i ett bord mot alla odds.

A passade på att leka i några minuter med Rutger innan hon blev för trött för att längre medverka i festligheterna. En snabb strapats i vagnen senare var det någon som sov så djupt att hon knappt vaknade när vi åkte hem.

Spänd av förväntan glömde jag bort mig själv lite. Beställde in en Lemon Ice Tea som jag svepte utan mycket eftertanke.

När maten väl kom så började jag äta och äta. Det var först efter ett tag när jag kände illamåendet sakta och smygande göra sig påmint som jag insåg mitt misstag. Ice Tea innehåller koffein, vilket i sin tur är kombinerat med akut illamående när det kommer i kontakt med min mage.

Ni kanske förstår varför jag är förväntansfull? Min tallrik kostar alltså RM 31 (62 SEK)

Smakerna som finns på den där tallriken går inte ens att beskriva, men de är underbara. Idag pressade jag gränserna lite och istället för att ta kyckling beställde jag biff Redang. Ooooo himmelrike!

Så det var med gråten i halsen som jag lämnade över det sista av min sate lilith till E och K att dela på, istället koncentrerade mig på att sluta må illa. Lyckligtvis för mig var det bara en övergående fas, det släppte redan innan vi hade lämnat bordet, men jag var ärligt livrädd för att jag hade lyckats dra igång ett skov där och då.

Nåja, nu får det bli ytterligare ett besök på restaurangen innan vi åker hemåt, men det får vänta några veckor till.