I två veckor har Lilla A haft sin egen lilla bästa kompis i modell större. Även kallad extramamma, nanny och busfrö.

H fanns med på planet från Arlanda, ända sedan första morgonen på hotellet har dessa två varit oskiljaktliga. Hand i hand har de sprungit fram och tillbaka (med diverse skador på stackars Lilla A som följd) på cementgången utanför våra lägenheter, lekt med bollar, dockor, mat och haft det helt underbart.

Hon har gett oss en inblick i vad livet som förälder till en 4-åring kan innebära. Något som gör att jag både längtar och bävar efter.