Måste ju lägga upp några fler bilder från vår förra helg i Idre. Mycket som hänt sedan dess, men just därför är det härligt att kunna njuta av solen och stämningen som rådde! Efter att jag hade avstått åkningen på fredagen var jag så sugen på lördagsmorgonen att ge det ett försök.

Uppenbarligen har jag och mina snowboardboots startat ett krig någonstans längs vägen. Om det beror på att mina vader är tre storlekar större sen några år tillbaka, eller om jag helt enkelt har fått större fötter låter jag vara osagt. Ont som tusan gjorde de iaf, efter en del konsultationer längs vägen, påtagning och omsnörning kunde jag iaf åka några åk innan jag satte mig hårt på rumpan och fick se mig besegrad. Med en nyss sträckt muskel i ryggen vågar man inte riktigt chansa och med min olycksstatistik hade det säkert bara slutat med att jag brutit svanskotan om jag fortsatt.

Och tro mig att det räckte så, –16 går inte förbi helt omärkbart när man är nere i skuggan om vi säger så. Men jag skulle ju ljuga om jag sa att det inte berodde på skakande ben dessutom, för attans så slut mina lårmuskler var, när jag försökte att pumpa mig nerför sista branten var det inte långt ifrån att jag helt tappade kontrollen och tvärställde brädan eftersom musklerna ville ge upp.

Vi tog en paus på ett café längs backen, satte oss i solen och njöt med varsin kopp varm choklad medan vi väntade på att karlarna fixade iordning lunchen i stugan. När det sen var dags att ge sig ut i backen igen tackade jag för mig och lämnade över stafettpinnen till E. Istället för att susa nerför backarna i mina onda boots klättrade jag ner i sängen tillsammans med Lilla A och sov några välbehövliga timmar (igen).

Uppenbarligen var lördagar den perfekta åkdagen. Tre personer framför oss i liftkön, möjligtvis två personer framför i backen – om vi hade otur. En sak är iaf säkert och det är att jag måste fixa ett par nya skor till nästa år – för då ska det åkas rejält!