Bilar eller Cars måste vara en av Disneys absolut största produktexponeringar under 2000-talet, för snart är det nog omöjligt att hitta en produkt som inte lanserats i just temat. En annan liknande ikon är Hello Kitty, för att inte prata om Spindelmannen, Musse Pigg, Nalle Puh, Barbapapa och vår alldeles egna Pippi Långstrump. Listan kan fortsätta i all oändlighet på figurer, nya som gamla som återkommer i teman. Det är spel, filmer, pussel, leksaker, bilar, papptallrikar, muggar, tavlor, sängar, mattor, kläder, mössor, skor, armpuffar, bollar, sängkläder, glassar, godis och möbler. Och jag vågar nästan garantera att de finns i alla hem. För de är omöjliga att komma ifrån mer eller mindre.

I Sverige är det idag förbjudet med produktplacering i program riktade till barn, men i verkligheten spelar kanske det synliga i programmet mindre roll när produkterna istället är det som syns på tv. Det är inte längre enbart i leksaksaffärerna som kommersiella tryck hittat sin väg in, det är i mataffären, i klädbutiken och i bokaffärerna. Allt i lagom höjd för små barnögon som genast fastnar på sin favorit, allt annat zoomas gärna ut och blir otänkbart. Det är så tillgängligt. Skillnaden mellan oss vuxna och barnen är att vi kan skilja på intrycken, vi har möjlighet att höja blicken och se det andra som skymtar bakom det vi redan känner till och förhoppningsvis våga välja något nytt. Bredda vår horisont. Ibland väljer vi ändå det som redan är bekant och det är okej det med. Bara inte hela tiden. På allting. Min roll som förälder är att inte alltid köpa något bara för att “men hen tycker ju om det” eller “den är ju så söt“. Och vad händer när barnet tröttat på Bilar?

Precis som med mat vill jag nämligen att mina barn ska ha ett öppet sinne och prova nya saker, nya stilar, nya leksaker och gärna lära sig att lagom oftast är bäst i slutändan. Jag tycker absolut att inte att man ska förbjuda någon av produkterna, men bara för att jag har en favoriträtt så innebär det inte att jag kan äta den 7 dagar i veckan eller morgon, middag och kväll. Därför kommer jag fortsätta att uppmuntra mina barn till att välja andra alternativ och mängden leksaker/kläder och tillbehör här hemma som kommer från populära filmer/serier/böcker/ som de är tokiga i just nu kommer hållas på en låg nivå. Förbjuda gör jag däremot inte. Överhuvudtaget försöker jag aktivt att inte skylta med namn, ICA fortfarande just en affär, McDonalds är en restaurang. Produktkunskaper kommer barnen ändå att lära sig framöver, då skaffa sig sina egna preferenser.

På en punkt har vi redan misslyckats och det är när 3-åringen säger att hon vill ha ett äpple. För hon menar ju inte ett ätbart. 

Hur tänker ni kring det här?