Vet ni, det är jättejättejättejättelänge sen jag sist var i stugan. Det är nästan lite pinsamt att erkänna faktiskt, för det var ju inte meningen att det skulle ta så pass lång tid innan jag kom tillbaka. Av någon anledning har det gjort det, E och barnen har varit där några gånger själva medan jag hållt mig hemma/bortrest/på träning. Visst skyller jag mycket av det på träningen, för den tar tid. Från att resa, från att besöka släkten. Och det dåliga samvetet i mig gror.

Men vi gör så gott vi kan, vi åker när vi har möjlighet. Mer än så kan vi liksom inte göra, barnen har också saker att vara hemma från, Lilla A uppskattar inte alltid att få in derby eller gymnastik inställd. Så vi försöker ta det när det gör som minst hål i schemat. Som i helgen (himla tur att vi passade på att vara sjuka innan) när vi sätter oss i bilen ner. Väderprognosen var länge, länge lovande med sol. Men nu är det bara söndagen som lockar med helfint och vårvärme, resten av helgen är mulen om än plusgradig. Det får bli kläder som klarar väta, lite stövlar (herrejisses jag behöver nya!) och ett glatt humör istället!

I sommar, då ska vi  nog övertala farmorn att följa med hit igen – till Astrid Lindgrens Värld! Tyvärr sportar jag fortfarande rejäla magsmärtor efter veckans sjuka (efter att ätit för mycket på test) så jag bunkrar upp med skorpor och blåbärssoppa för att klara helgen.