Vi är sena från Palma, det är högsäsong och planen hinner sällan med sin slot eftersom trycket är hårt på trafiken. Dessutom ligger ett oväder rakt över flygplatsen, rutten i sig skakar på rätt bra med blixtar över Alperna (helt fel ställe att börja guppa på), starka jetströmmar över Tyskland och upp. Jag har alltså mått illa mer eller mindre hela resan, liksom på nervägen. Troligen lär jag må likadant om en månad när det är Barcelona som gäller. Helt klart baksidan av att resa. Att behöva vara uppe i luften. Få saker ger mig sån innerlig ångest som det. Jag kan inte koppla av, att sova är en omöjlighet eftersom jag vaknar av varje luftgrop. Det var ändå bättre förr, då när jag kunde droga mig lite inför varje flight. Nu har jag ju ofta andra med mig som jag måste ha lite koll på. Inte samma sak. Så ja, jag gillar att landa. Och främst att veta att jag inte behöver upp i luften igen på ett tag.

Igår hängde vi förresten i Alcudia, mitt barndoms paradis. Och visst tusan är det fint. Men inte vad vi var ute efter nu.