Då gör vi ett nytt försök! 🙂

Godmorgon!

Något har hänt med mig sen jag blev gravid. Jag har blivit känslig för solen, något jag aldrig varit tidigare. Förut har jag gärna pressat lite extra just för att jag gärna inte får någon färg alls, än mindre bränner mig (iaf med skydd på). Numera är det tydligen extremt tvärtom.

Vi var absolut inte ute i solen hela dagen igår, jag hade rikligt med solskyddsfaktor på mig och såg till att skydda vissa partier extra mycket, trots det har jag bränt mig rejält. Jag har inte ont, det är inte någon farlig bränna, men det är rött. Det är nu mina rödlätta toner i håret skulle göra sig väl till pass. De och fräknarna som ännu inte gjort entré i nyllet.

Olyckligtvis har vi även lyckats bränna lite på Lilla As små armar. Trots att vi smörjt och smörjt (till extremt faktiskt) och hållt henne ute ur solen alla stunder vi har kunnat. Vi till och med badade med henne i skuggan större delen av tiden. Så vi kan lätt dra slutsatsen att solen tar här nere. Mer än vad vi hade tänkt. Hon har även fått en hel del värmeutslag, så vi gör allt vi kan för att få ner dem. Kanske inte så konstigt, hon vet ju inte vad värme är, hennes kropp måste ha lite svårt att ställa om. Det är inget hon känner av, varken sina lite röda armar, värmeutslagen eller de myggbett hon fått på ena (?!) foten.

Idag bestämde vi oss alltså för att göra något annat än att hänga i solen, med tanke på att det inte fanns ett moln i sikte när vi steg upp på morgonkvisten kändes det rätt lönlöst att försöka hålla sig i skuggan här.  I samlad trupp begav vi oss till frukosten där vi fick ställa oss i kö för att få mat. Här har man absolut inte koll på någonting, det är ett som är säkert.

När vi väl fick ett bord efter 20 minuter var det mesta i buffén slut. Det fanns inte juice, inte kaffe, inte kaffekoppar osv, sluten kändes som de fortsatte i oändlighet. Men inte är det konstigt att det blir fullt i en restaurang när man tar upp ett helt bord för varje singelperson.

Lagom irriterade och halvt hungriga bestämde vi oss iaf för att ta en dagstur mot Melaka. Det ska vara Malaysias historiska centrum och ett mecka för seafood.

En resa som visade sig ta långt mycket längre tid än vad vi hade tänkt oss, eller var beredda på. Trafiken var helvild och det var rejäla köer bara för att ta sig in till centrala Melaka. När vi kom fram var vi redan hungriga, kissnödiga och varma så det räckte. Nu ska man ha i åtanke att Melaka är en liten håla i storlek ungefär som Nora eller Söderköping för er som känner till dem. Det är inte någon genomfartsled som man måste ta sig in i Melaka för, men vi lyckades komma lagom till bönestund. Just ja, sånt måste man ha i åtanke i det här landet också…

Hittade efter mycket om och men en parkeringsplats, slängde oss över första möjliga matställe. Visade sig då självklart att de inte hade den underbara seafood som vi hade längtat efter till lunch och de hade skyltat med, utan vi fick snällt nöja oss med kyckling och ris. Supergott i och för sig, men inte vad vi var inställda på. Fast för RM 6 så klagar man inte om det smakar så pass gott.

Guidade oss runt lite i stadens historiska centrum, men fastnade direkt för en varan som simmade runt nere i kanalen som skiljer staden åt.

Själva sightseendet är rätt begränsat och väldigt lokalt. Idag hade vi varken en karta (de hade slut på informationskontoret), eller mycket till ork. Det finns en hel del shopping, men det tråkiga är att en marknad som skulle kunna vara så livlig och härlig är samma affärer gång på gång. Man har väldigt få affärer som nischat sig själva, utan de säljer det andra säljer. Med andra ord blir det väldigt enformigt. Synd, jag hade gärna gjort mig av med lite pengar där!