Dag 19-22

Tydligen kan man bli magsjuk i Malaysia också. Vi hade börjat tvivla på det faktumet eftersom ingen av oss överhuvudtaget haft några känningar i magen av det vi stoppat i oss tidigare. Men det är klart, vi  hade ju inte ätit på HJ Helang Thai Restoran heller. Kanske borde valet av servitriser oroat oss, men i ett annars muslimskt och till viss del rätt stelt land kändes det avslappnat med en transvestit, en halv albino med grovt talfel och en rätt så argsint liten man att ha som sina betjänter. Maten smakade ju faktiskt rätt så bra också, den gick ner utan större problem.

Olyckligtvis kom den upp också på alla tänkbara mindre bra sätt. Jag som hade ätit kyckling klarade mig undan med ”bara” rejäla magknip, illamående och obehagskänslor under de kommande 24 timmarna. E däremot som hade ätit bläckfisken vaknade av feberfrossa, illamående och rejäla kväljningar. Han spenderade sen större delen av natten (och morgonen) hulkandes över den vita porslinstanken.

En positiv sak är iaf att till skillnad från vår toalett på rummet i Port Dickson, så spolade faktiskt den här. Eftersom ingen av oss riktigt var på benen blev det en dyr dag med room-service både till frukost och middag. Stackars Lilla A fick klara sig utan någon rejäl underhållning på hela dagen, som såklart spenderades inomhus i sängen.

Nu, 48 timmar senare börjar E känna sig återställd, vi har varit ute på lite promenad och faktiskt ätit en riktig middag.

Lilla A har lagt till med lite olater värda att nämna. Ni som känner oss sen tidigare eller har följt bloggen vet att fröken A är en liten dam med en stor vilja, så inget nytt på den fronten såklart. Något som däremot är nytt är hennes aptit.

Varannan timme vill damen ha sin flaska fylld med 150 ml ersättning. Maten i burk som hon lärde sig att äta i KL hos sin farmor är sedan länge ratad i värmen. Inte heller fungerar det att ge henne mer än 150 ml ersättning. Då äter hon istället bara 120 ml och vill ha påfyllning inom 60 minuter.  Det finns inga som helst varningstecken för att hon är hungrig längre. När maten inte är serverad just den sekunden som hon vill ha den är det liv eller död skrik tills hon är blå i ansiktet. Erbjuder vi mat när hon inte skriker ratas den.  Vi har alltså återigen fått våra skrik vid varje måltid, men av en annan anledning den här gången….

En annan sak som bara verkar bli värre och värre är hennes uppträdande på kvällarna (eller annan tid på dygnet när vi behöver sitta still). Oavsett det faktum att Lilla A är världens gladaste, som flinar åt allt och alla hon ser på gatorna så räcker det med att vi får in vår mat och ska börja äta så flippar hon totalt. Det är tur att restauranger här har tillräckligt hög decibelnivå själva för att överrösta den lilla skrikhalsen, för hon har lungor får jag lov att berätta. Vi har testat det mesta. Hålla henne vaken, få henne att sova, se till att hon sovit precis innan, tima in maten lagom till vi ska äta, försöka locka henne med Farley’s Rusks osv. INGET fungerar. Vi är helt enkelt inte tillräckligt roliga, för så fort någon annan kommer och plockar upp henne så tystnar hon direkt.

Och tro mig. De kommer och plockar upp henne, då menar jag inte bara servitriser och servitörer, utan även andra middagsgäster ger sig gärna på en liten dust med lillsnörpan. Varför inte? När hon väl får komma till dem är allt himmelrike. Det är bara mamma och pappa som är så sablarns tråkiga som ska äta och ha sig hela tiden. Jag förstår henne till viss del, jag kan än mer förstå att hennes uppförande triggas av att hon gång på gång faktiskt får sin vilja igenom och någon kommer och hämtar henne.

Alltså har vi en dotter som istället för att sitta snällt i sin vagn och leka/sova/äta hänger på armen till en stackars servitris/servitör och leker inkastare.

Tro nu inte att allt bara är negativt, det är faktiskt en hel del roliga saker som händer också. Det faktum att hon charmar varenda människa som ska stoppa ner handen och peta på henne är ruskigt skoj. Lilla A har ju nämligen tidvis varit väldigt eftertänksam och sällan bjudit på några leenden om det inte hänt något extremt roligt.

Våra vattenlekar roar henne enormt, även om hon nu har tröttnat på sin flotte och bara gnäller när vi tycker att hon ska bada lite i den. Istället vill hon bada ”på riktigt” som vi kallar det.  Hon vill alltså göra som vi gjorde på babysimmet, men det finns en viss skillnad mellan den bassängen där hon lärde sig att babysimma och havet. Enormt mycket salt och till viss del lite vågor som gärna slår upp i ansiktet.

Något som vi aldrig riktigt hann göra på våra lektioner eftersom vi valde att inte delta på de sista tillfällena, var att balansera bebis i händerna i vattnet. Jag testade några gånger, men hade ingen direkt snits på det hela. Lilla A stod visserligen i mina händer, men hon fick aldrig balans, utan jag fick hårt hålla hennes fötter raka. E däremot verkar ha en rejäl snits på det hela, Lilla A är så stolt varje gång hon klarar av att stå och hålla balansen i hans händer ovanför vattenytan.

I övrigt har det inte hunnit hända så mycket. Imorgon satsar vi på att ha den första riktiga tillbaka- i-form-dagen och känna efter vad det är vi vill göra. Förhoppningsvis får vi tag på en bil att hyra också, men i värsta fall får det vara. Vi har inte ens hunnit kolla upp vad det är vi vill se på ön.

Ni har väl inte glömt bort oss därhemma? Om 14 dagar sitter vi på planet hem….

4 Comments Add yours

  1. Madde says:

    Åh va fina bilder på lilltjejen =) Hon är så gullig!

    Like

  2. Åh huvva mig – magsjuka… Skönt att ni är på bättringsvägen iaf!
    Er lilla sötfia – jag måste oxå prova det där med att balansera i händerna nästa gång vi badar! Jätteläckra bilder!
    Kram

    Like

  3. mamalo says:

    Jobbigt med magsjuka hoppas ni mår toppen strax igen och att ni slipper fler baciller.
    Lilla A låter ungefär som min tvååring när hon var i den ålder, lite svårflörtad och bestämd som få. Jag säger bara lycka till! haha… Vanja är ff hopplöst bestämd, hon är ungefär som lilla My i mumnitrollen, charmigt kavat och lite trumpen men likväl glad , men det är hennes sätt eller inget sätt. Njut av era sista veckor nu. Kram på er =)

    Like

  4. Jennyn says:

    Jag och Melvin har absolut inte glömt er. jag satt just och funta över när fan ni komme rhem igen.. hehe

    hörru det där med stå över vattnet ser läskigt ut.. haha.. något jag nog aldrigs kulle våga. ojda

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s