Resor

Idre – Del 1

Posted by Ämma on

Jag vet inte om det lyckades undgå någon, men det snöade rejält i torsdags. Vi hade iofs passerat Hedemora innan det satte igång på riktigt och det var först i höjd med Mora som det började bli problem på vägarna. Exempelvis låg jag bakom en lastbil i 2-3 mil utan att ens se den. Vägen var så dåligt plogad att jag inte kunde sätta in bilen till kanten (som jag inte såg eftersom snön yrde i sidospeglarna) och varje gång det kom en bil fick jag ställa mig på bromsen för att inte bli helt blind av molnet som den lämnade efter sig. Vissa lastbilar var en direkt livsfara om inte vägen framför var helt rak eftersom de yrde upp så mycket snö att sikten helt försvann i flera sekunder.

Kan nästan påstå att det var de värsta 15 milen jag kört i hela mitt liv. Iaf, fram till Idre kom vi. Åt lunch nere på byn, letade jacka åt C och anlände uppe vid anläggningen en timme innan det var dags att påbörja incheckning. Någon (förmodligen jag alltså) hade helt och hållet tagit fel på tiden, så där stod vi i snökaoset och fick roa oss själva på värdshuset. Tittade vi ut genom fönstret insåg vi att det förmodligen var tur för hade bilfärden startat en timme senare hade det nog tagit mer på krafterna att köra.

Huset i bakgrunden är likadant som "vårt".

Vi hade bokat en stuga i Västbyn, vilket enligt kartan skulle vara i närheten av centrum men inte direkt vid. Avstånd till lift (backe) skulle variera mellan 50-300 meter beroende på stugans läge. Väl framme kunde både jag och C konstatera att vi inte alls hade för oss att det var en sån här stuga vi bokat. Lagom oförstående alltså, men vi konstaterade snabbt efteråt att de alla såg likadana utanpå och vi därför tagit miste på stugtyp (läs: förmodligen jag igen) när vi bokade. Iaf, den var fullt beboelig med bastu och ett fungerande kök men var aningen trång med fyra vuxna och ett spralligt barn.

Iklädd nya toppluvan från Everest. Ett fynd för 39:- på Stadium

Redo för badbassängen!

Läget ska jag iaf inte klaga på. Stugan låg precis vid backen, vi hade utsikt över både Väst 6:an och en knapplift som passerade. Vi hade någon minuts promenad upp till centrum och lika nära låg även badet. Dit begav vi oss tidigt på fredagsmorgonen eftersom någon (ja, det var jag – igen) hade läst att det öppnade redan 08:30. Det slutade med en promenad förbi Pernilla Wibergs hotell och omgivningarna innan vi handlade lunch och sedan gick och badade. För badet öppnade ju såklart inte så tidigt, men väl inne där var Lilla A i himmelriket. Jag och C frös mest, vilket iofs A också gjorde men hon hade fullt upp med att åka vattenrutschkanan gång på gång.

Bassängen var precis så pass djup att hon nådde att hålla munnen ovanför vattenytan om hon stod på tå, så jag flyttade mig bak meter för meter och hon kunde gå fram till trappan till kanan gång på gång. Liten kavat tjej när hon vill, ensam var hon om att våga åka kanan. De få andra barn som var där verkade mest skräckslagna när de såg i vilken fart vi flög ner. Väl uppför trappan gällde det att vara riktigt snabb eftersom A gärna ville slänga sig ut i kanan själv. Med tanke på det korta avståndet till kanten hade det nog inte varit någon jättelyckad idé även om hon förmodligen inte brytt sig om att hon hamnat under vattnet. Alltså – det var till att ha lite fart i benen! (Det här har jag skrivit ett inlägg om tidigare – men det är spårlöst försvunnet från bloggen?!?)

Efter svängen i badhuset somnade någon otroligt gott efter lunch (jepp – jag igen) och vaknade först efter några timmar. Inte helt utsövd, men redo för en eftermiddag och kväll!