Språkgenier, mindervärdeskomplex och en gnutta humor

Jag anser inte att Lilla A är speciellt sen i utvecklingen. Inte tidig heller, utan helt normal. Hon pratar, har ord för saker och upprepar mantran om och om igen med sina ord och meningar. Men ibland inser man bara hur mycket hon ligger i lä när man jämför med andra (vilket man såklart inte ska).

Här på hotellet finns en liten tysk tjej som heter Katya. Hon är 18 månader gammal (tre månader yngre alltså), ett huvud högre och tre år framför i utvecklingen. Jag pratade med hennes mamma häromdagen i poolen på något knagglig engelska (hennes, inte min) där hon försökte förklara att hon tyckte det var konstigt att folk tror att dottern är 2 år eller ännu äldre.

Eh? I don’t.

Där står jag alltså med mitt barn, som fortfarande inte säger sitt namn, som inte hälsar på beställning som definitivt vägrar att upprepa något vi säger och tittar på denna sprattlande 18-månaders som hälsar thailändarna genom att knäppa sina händer och säga ett klockrent “Sawadee-Ka“, som lär sig vad Lilla A heter på mindre än tre försök (som mamman sedan ursäktar att hon inte kan uttala L:et ordentligt) och som glatt vinkar och säger “Bye-Bye” på engelska när man säger hejdå. Frågar någon henne på engelska vad hon heter svarar hon rätt och slätt – “Katya“.

Då har jag inte ens nämnt det faktum att den här lilla tjejen på alldeles egen hand kan simma rätt långa sträckor (utan något som helst hjälpmedel), att hon är totalt übersocial och inte är rädd för något. Och med tanke på att jag bara har träffat henne små korta sekvenser i och omkring poolen vill jag inte ens veta vad hon kan mer.  Å andra sidan kanske A kan något annat som hon inte kan, något som inte syns lika bra.

En liten skön unge är det iaf, om det inte vore så att A tycker att hon är lite halvfarlig som kastar stenar på henne i poolen så skulle de kanske ha blivit bästa vänner för några dagar. Fast jag måste säga att det är ju betydligt lugnare för mig som kan sitta och läsa en stund i skuggan än att ränna runt efter en helvild unge hela tiden, så i slutändan är jag glad för att Lilla A är som hon är ändå. Hon tjatar ju redan öronen av oss efter kakor, att bada och skor – så det kanske är lika bäst att hon tar det lite lugnt med språket? Jag menar, vi måste ju hinna luttras lite inför det som komma skall…. 😀

7 Comments Add yours

  1. Men jisses, vilken unge! :O

    Like

    1. Alfva says:

      Eh ja…
      Fast jag är glad att hon inte är min, för fatta vilken pärs att hålla henne sysselsatt HELA tiden. Vi har iaf lite lugna stunder.. 😀

      Like

  2. camilla says:

    Ojoj! Jag är medveten att min är sen med flera saker, det här gjorde ju inte saken bättre :p

    Like

    1. Alfva says:

      Hörredudu, jag tror inte att Kiara är sen med något!
      Och jo, vad den här lilla tjejen kan känns mest sinnessjukt!

      Like

  3. Sara says:

    Oj, då ligger Hugo rejält i lä, men jag kan inte påstå att jag är så ledsen för det 🙂

    Like

  4. Pingback: Mindre försigkomna och hysteriska mammor « En mammablogg från Nacka helt enkelt!
  5. Marina says:

    Hej

    Fina och vackra foton precis som vanligt.
    Gillar att titta på kort eftersom jag är själv mycket fotointresserad.
    Kram

    Vänliga hälsningar från en ny besökare

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s