Eller rent av frodas kanske? Nej okej, det är ingen dans på rosor att ge sig iväg på sjön med två små helt själva. Å andra sidan är inget speciellt enkelt numera när man en sån där blivande 3-åring på halsen som liksom inte kan bli nöjd hur man än vänder och vrider på saker. Jag tror det hör till hennes utveckling att hon helt enkelt måste få vara lite rabiat ibland. Med det sagt tyckte jag inte att resan på något sätt var mycket värre än att vara själv hemma.  

Båten, Silja Galaxy som nu under sommaren har en Kids Club med både aktiviteter för barn, men även ett ombyggt konferenscenter där barnen kan rasta benen i ett stort lekrum och spela spel, är nu på sommaren inte alls det partyfäste som jag hade trott, utan lugnet låg över resan och barerna ekade nästintill tomma. Lekrummen däremot? Full fräs och anpassat för att både barn och föräldrar ska få plats. Engagerade lekvärdar, Mumin och Lilla My finns att träffa. Lilla A och Lykka passade på att vara med och få sina ansikten målade och har lekt järnet i lekrummet.

På båten gömmer man sig från spöken. Och har inte riktigt tid att fotografera.

Vi valde att boka varsin hytt med dubbelsäng (A Premium), bortsett från att Morris pansarvagn (aka Brio Happy) inte fick plats i dörrhålet var det ett klockrent alternativ för oss, eftersom vi bodde högst upp på båten var det inget spring i korridorerna som störde och både barn och vuxen får med lätthet plats. Man kan även be om en spjälsäng om så önskas, men med ovan nämnda vagnproblem fanns knappast det utrymmet. Nackdel att städerskorna måste in tidigt i hytter som lämnas inför ankring i Åbo och väcker vissa småbarn med sina dammsugare dock. 

Som alltid när man reser med barn är det ett bra alternativ att bunkra upp med underhållning åt de små, för oavsett hur mycket spännande aktiviteter som resan än bjuder på så är det alltid tunga väntetider vad gäller att få gå på båten, att vänta tills vuxna ätit upp vid maten, när man ska göra sig iordning och såklart när det är dags att gå av.  Gör inte saker svårare än vad de behöver vara.

(Ett extra psst – jag uppskattar inte riktigt att man sticker till min dotter godis för att hon ska vara “snäll mot sin mamma” när hon skriker. Självklart förstår jag att tanken var god, men hemma hos oss är godis inte något man får för att bli tyst. Och helst inte på en tisdag.)