Fast åh vad jag saknar ölivet ändå. 

Jag vaknade innan solen gick upp här igår morse, låg och vred mig länge. Läste nyheterna. Fick lite klumpar i halsen över Asiana planet som störtat. Det som är av samma flygplanstyp som vi snart ska åka. Bara det att vårt är äldre. Betydligt äldre. Spelade lite spel. interagerade på twitter. Med mig själv, för alla andra sov ju. Beslutade mig sen till slut för att göra det otänkbara, nämligen att ta mig till gymmet.

Konstaterade fyrtiofem minuter senare att det var något välbehövligt. Min ländrygg som är mörbultad bortom igenkännbarhet, behöver mycket, mycket träning för att få mig att känna mig stark igen. Konditionen däremot förvånade mig genom att inte minskat sådär oroväckande, jag orkade fortfarande “springa” tio minuter på ett löpband. Ironin i det. Men bra! Så ja, det var jag och asiaterna i flip-flops där på gymmet imorse, de morgontidiga tokarna. De som redan hade avverkat en mil när jag kom dit. På en freaking söndag.

Efter det gick jag ungefär konstant i 10 timmar. Så den där träningen fick sig väl en liten skjuts om vi säger så. Mina vader skriker av smärta just nu. För att inte tala om trampdynorna. Men Bangkok alltså. Bra skit!