Jag måste ändå erkänna en sak. De där böckerna, 50 nyanser. De är ju inte bra. Nu har jag kämpat jag vet inte hur länge med att läsa den tredje och sista delen. De två första var ändå lättlästa och man skummade igenom sidorna och handlingen rätt fort (för ärligt talat – jag orkar inte läsa alla sexscener) och man ville ju ändå veta vad som hände. Men hej könsroller. Blyg, osäker tjej träffar dominerande man som bestämmer allt från vad hon ska äta till vad hon ska heta. Redan då var jag något irriterad över språkbruket, tyckte att det mest kändes som en Harlequin roman (finns de ens kvar?!) som fått en förlängning. Underhållning ja, till en början i alla fall. Men så vidare värst läsvärda ska jag väl inte påstå att jag tycker att de är. Eller ja, sen är ju det en definitionsfråga med vad man uppfattar som kul. Nu vill jag ändå bara bli klar med den där boken så att jag är redo år 2014 för Charlie Hunnam i filmen. För den kommer jag inte kunna låta bli att se.
Tacka vet jag Marian. Keyes alltså. Hon vet allt hur man skriver bra underhållningsböcker som är praktiskt taget helt omöjliga att lägga ifrån sig. Så jag sträckläste en av hennes gamla klassiker i förrgår, nu är jag nästan lite irriterad över att jag faktiskt inte hade med mig någon deckare på semestern. Men det här att drömma om att bli halshuggen i sömnen passar sig inte så bra när ens enda försvarare är en underbar men ack så liten unge utan några som helst fighting skills.
Roligaste igår – kvinna på stranden läste 50 nyanser av honom. Låg och slickade sig om munnen.
A SWEDE TRAVELS 
Haha 🙂
LikeLike
Fråga: har du läst Twilight? Och vet du att 50 shades från början var Twilight fan fiction? Dvs samma karaktärer men i ett annat sammanhang.
LikeLike
Nej. Jag har slötittat på filmerna pga tycker de är sjukt dåliga, men vill ha sett. Så. Min fråga. SKOJAR DU?! Nu vill jag genast inte läsa en sida till i ren protest.
LikeLike
Nope. Den hette “Master of the universe” från början (finns att hitta på google…). De är i många avseende helt identiska. Och karaktärerna: Ana är Bella (Anastasia – Isabella), Mr Grey är Mr Cullen, som är adopterad av rika föräldrar, Anas/Bellas föräldrar är skilda, Anas pappa har en bästis som har en son som är kär i Bella/Ana som heter Jacob/José som är “etnisk”. I could go on and on…
LikeLike
HAha, mr Grey skrämde skiten ur mig i första boken. Fattar inte alls att “alla” blev så kär i han …. 😉
Kram
LikeLike
Jag har fördomsfullt inte ens brytt mig om att försöka läsa. Halvporrigt och genusstereotypt utgår jag från och låter bli att reta mig. “Skönt” att få ett plus på min sida iom detta inlägg!
Det där med fan fiction visste jag inte men jag blir inte förvånad! Däremot är jag förvånad över att det inte är allmänt känt, om det är sant? Författaren har ju blivit stormrik på de här 50 shadesen så nog borde hon fått nån slags kritik om det inte är hennes pryl från början? 🙂
LikeLike
Det låter så himla klokt. Jag har läst enbart för att veta vad alla pratar om.
Nej, jag undrar också hur det där är egentligen. Håller på att läsa på mig nu och kommer spotta ur mig ett funderarinlägg senare.. 😉
LikeLike
Kritik finns, framförallt i fan fiction-communityt (googla!). Det finns en del jämförelser mellan fan fiction-originalet och 50 shades. Och det är inte många bokstäver som är ändrade utöver namnen.
LikeLike
Ska göra min hemläxa!
LikeLike
Det här vill jag också forska mer i! Ser fram emot din blomning Alfva!
å så… som jag saknar att få notifieringar på svarade kommentarer… jag kommer ju inte alltid ihåg var jag kommenterat hos alla vänner så det är risk att jag missar nåt svar här hos dig 😦
LikeLike
Jag gillade ju iofs böckerna, fast håller med om att sexscenerna mest skummades till slut 😉 Jag blev vääldigt happy i alla fall när jag hörde vem som skulle spela mr Grey i filmen. Jag kommer springa till bion!
Och, jag kan inte sluta skratta åt kvinnan på stranden 😀
LikeLike