Ni minns kanske att vi för några veckor sen hade stängt pga kräkningar?Då troligtvis beroende på Lilla As strulmage, så inget smittsamt (men det vågar man ju inte lita på förrän timmarna gått)och ingen annan blev sjuk. Igår, strax efter att jag förkunnat feberfritt så ringde förskolan. Den yngsta kräktes. Vad i he******e?

Jag förstår att barn blir sjuka. Men de senaste veckornas VAB passar inte bara väldigt dåligt in i tidsplanen (jo, man får bli irriterad på sånt) utan kommer trots att vi gett ungarna all tid i världen att tillfriskna ordentligt.

Så vi hämtade hem den lilla, som möjligtvis var lite ynklig och avslagen men mådde ändå bra. Efter att tömt magen när vi kom hem ville hon genast ha mat och var precis som vanligt. Så pass att hon klämde i sig två stora bitar pizza (fråga inte) och säkert tre-fyra glas vatten. Så var det med det. Imorse vaknade hon sprudlande glad som vanligt och ville ha “ucko”.

Så var det “riktig” magsjuka? Eller hur beter sig kräksjuka? Om det vore jag hade ju bara tanken på pizza fått det att vända sig i magen igen.
Nu är det ju inte så att jag överväger att släppa iväg dem till förskolan ändå. Men för min egen kräkfobi (jodå, jag har mått illa sen samtalet) vore det ju skönt att ha en ursäkt. Att hon ätit för mycket, av fel sak. Eller var slemmig i halsen (tänker julafton) eller att hon gungat för högt (inte så många gungor på marken tyvärr).

I alla fall, nu är det bara att hålla tummarna så fett hårt. För kommer det minsta lilla kräk mer eller om någon annan blir sjuk så är vår flytthelg rejält sargad. För vem vill ta hand om kräksjuka barn? Nu hinner vi precis till 48 timmar lagom till överlämnandet. Om vi har tur alltså. Inte för att jag kan påstå att den verkar vara med oss just nu.