Jag har redan försvunnit härifrån känns det som, inte för att jag egentligen vill utan för att jag tycker det känns aningen tjatigt att bara berätta om en viss nedräkning, om packning, om förberedelser, om jobbstressen. Om stressen överhuvudtaget och om min pågående PMS. Så, istället har jag lämnat er i tystnad.

I helgen var vi i alla fall i Nora, där lös solen och det blev någorlunda varmt. Så pass att barnen ville springa och bada i vattenspridaren med Olivia (valpen) som de mest tycker är skitjobbig eftersom hon är just en valp. Lillasystern domderar och skriker om vartannat, livrädd men nyfiken. A tycker mest hon är farlig när hon kommer i fart. Men i vattenspridaren kom de överens ett tag. Tills dess valpen fick ett ryck och skulle börja leka med allt som rörde sig igen. Men sommar i Sverige är en fin sak, de dagar vi har det bra. För varje dag växer ändå längtan om den där trädgården, när man kan släppa ut barnen och sätta på en vattenspridare.

Sitta i en fåtölj och bara vara. Det vore kanske något ändå. Värt ganska många resor till Medelhavet. Eller Asien.