Det kryllar av småbarnen här, de är nästan lika många som de vuxna. Men just våra ligger i någon slags mellanålder, i alla fall de små och är rätt ensamma om att vara sådär två år. Jag erkänner villigt att det var betydligt enklare med just de här två på Salad Beach Resort än här på Cookies där vi befinner oss nu. Där var det inga trappor (i stort sett). Här finns inget annat. Det här är också den sämre delen av stranden så sett, med stenar på botten och lågvatten som verkligen är just lågvatten hela tiden. Hotellet däremot? Supercharmigt. Verkligen dundermysigt. Trevlig personal, bra service och kanske lite höga priser.

Egentligen skulle vi stanna här några dagar till, men det finns en historia som inkluderar starka smärtstillande, en inte så hjälpsam sjukvård på Koh Phangan och en väldigt ond axel hos grannfamiljen som gör att vi redan imorgon vänder oss tillbaka till Koh Samui för att få lite bättre hjälp. Vi vill ju att han ska få njuta av semestern!

Fast njae, jag sörjer inte. Det här lugnet är inte för alla, inte hur länge som helst i alla fall. Mig kryper det i benen på. Behöver göra något, behöver göra av med energi. Behöver få shoppa lite. Fixa mina naglar. Se något annat. En vecka räckte här. Nu ser jag fram emot att se vad alla pratar om när det gäller Chaweng, för det är där vi har bokat nästa boende. Kan man hoppas på stabilt internet?