Nu när nätet äntligen fungerar så passar jag på att spamma rejält med reseberättelser, en av dem är hur vi tog oss till Bangkok via Amsterdam med KLM. Förra årets resa ligger ju ganska nära tillhands i mitt minne, vilket också är anledningen till att jag får en liten knut i magen när vi pratar långa flygresor. Air China gjorde helt klart ett avtryck på mig, inte helt positivt.

Vi kom till Arlanda i god tid, checkade in via de automater som finns på terminal 2 och fick till slut (efter långt köande) lämna in vårt bagage. Stora skillnaden mellan att flyga från terminal 2 (som byggts om och utökats med internationella avgångar) är att det inte finns någon speciell incheckning för specialbagage, utan allt går samma väg. Hux flux var vi klara och tog den tio minuter långa promenaden bort till SkyCity för att få i oss lite mat.

Den korta flygningen till Amsterdam tog cirka två timmar, vi kom iväg i tid och barnen var nöjda. Jag läste bok, där jag satt själv på ett säte tvärs över gången från resten av familjen och de två små roade sig med att rita, läsa och fråga om när vi var framme. Flygplanet var av standard 737 modell, inte sprillans nytt men inte heller uppenbart till ålderns höst (jag lägger märke till sånt fort ja). Orosmomentet? En överförfriskad holländsk herre som tyckte han var roligast i hela världen när han gjorde tvärtemot vad flygvärdinnorna bad honom om, när han stod och packade om hela sin resväska mitt framför min näsa (nej, han luktade inte vidare gott) eller när han ställde sig upp ungefär samtidigt som planet skulle ta i marken.

Väl i Amsterdam såg vi till att ta det lite lugnt, äta mat och springa tomt på energi barnben. Vi hade bara dryga två timmar tillgodo, så det var ganska snart dags att boarda planet med destination Bangkok. Den här gången var det en 777a där vi hade platser nästan längst bak eftersom gången breddas där planet smalnar av. Strax efter klockan sex var vi i luften och strax efter klockan åtta sov barnen. Själv är jag ju usel på att koppla av, varenda liten luftgrop är jag redo för katastrof (herregud vad jag skulle behöva något typ av lugnande när jag flyger) så jag vilade mest ögonen. Grym fördel med reguljärflyg – de släcker ju faktiskt ner kabinen rätt fort efter alla serveringar är klara.

Slutligen landade vi i Bangkok strax innan utsatt tid, fick ut väskorna först av alla på bandet och hade flera timmar att slå ihjäl innan vi skulle ta oss till Koh Samui. Barnen? De sa inte ett ljud.