När våra dagar på Salad Beach Resort höll på att ta slut (vi hade sex nätter där) var vi rastlösa. Istället för att bara boka ett hotell via nätet (tack och lov!!) så stack jag och Ida iväg på en liten utflykt till Bantai som ligger precis utanför Thong Sala på Phangan för att scouta. Vi förväntade oss liv och rörelse, men måste blivit släppta på helt fel del av stranden. För det var fullkomligt öde.

Just nu är det ju lågvatten på stora delar av stränderna på den här ön, men Haad Salad har inte i närheten så dåligt med vatten som det var på Ban Tai. Efter en halvtimmes vanvettigt varm promenad retirerade vi till Big C där vi fyllde på med kritor till barnen.

Som ni redan vet bokade vi aldrig något på den stranden. Det fanns ingen väg nere vid stranden utan allt låg kring och på huvudgatan. Lite sådär med tanke på att vi reser med bland annat en rymningsbenägen tvååring (inte vår främst) och två väldigt disträa fyraåringar. Fast en del mysiga resorts låg helt klart nere vid stranden, det var bara ingen där nu. Vi passade på att lyxa rejält med varsin munk från Dunkin’ Donuts när vi ändå var ute på vift – för någon timme då och då från det eviga surrandet från fyra barn behövs faktiskt kan jag lova.

På hemvägen lyckades vi med att behöva byta tuktuk tre gånger för att få någon att köra oss tillbaka till hotellet. Vår slutliga chaufför visade sig vara en sån som körde på bredsladd i kurvorna och vi återvände lagom vita i ansiktet efter den berg och dalbanan som de slingriga vägarna mellan Haad Yao, Haad Son och slutligen ner (eller upp) till Haad Salad innebär.