Det är många som skriver inlägg om att älska sin kropp, för vad den gör, för vad den orkar och inte för hur den ser ut. Jag håller med, jag ser alla dessa sköna, starka och helt fantastiska tjejer som just grymma. Mig själv har jag däremot ett betydligt mer kritiskt öga på. Som vanligt. Men jag jobbar vidare, för jag ska komma dit jag med – till den dagen när jag står framför spegeln och gillar det jag ser. Det jag är. Min lilla psykiska terror på den här fronten har med min IBS att göra, den som ständigt är där. I bakgrunden och lurar. När jag inte sköter mig (eller när det är fel tid i månaden) sväller jag upp. Ganska otacksamt, men också skönt när jag får resultat. För det händer ju faktiskt ibland. Perspektiv är också bra.

Nu pratar jag inte resultat som i att svarva kroppen, utan som i att magen håller sig stabil trots att jag kanske slirar och äter lite mer eller lite mindre av det jag borde. För att det är semester, eller för att jag vill. Precis så var det de första fyra veckorna i Thailand, då levde jag på thaimat, jag åt ägg och frukt till frukost och jag höll mig helt borta från gluten. Ris åt jag i små mängder, eller inte alls. Däremot fördrack jag mig på Cola Light, tränade nästan inte alls och tyckte glass var förjäkla gott. Men magen, den höll sig där den skulle. Tills fyra veckor hade gått och stekt kyckling i tjugofem varianter stod mig upp i halsen. När allt annat började slinka in istället och jag mer och mer åt lite mer kolhydrater här och en del gluten där. Och vips var jag tillbaka på noll. För att jag vill så mycket, motståndskraften finns knappt. För att jag måste hela tiden testa gränserna, annars fastnar jag.

För mig är det typiskt semesterbeteende det där med att slarva, eller när jag inte är på jobbet. Rutiner, rutiner, rutiner. Så fruktansvärt tråkiga, men så nödvändiga för att saker ska fungera smidigt. Idag ska jag därmed få hjälp av en kostrådgivare de kommande sex veckorna för att få ordning på vad jag ska äta, hur jag ska äta och kanske framförallt – när jag ska äta. Min största last? Fikabröd och godis/snacks. Och så den där hemska läsken då. Framförallt behöver jag hjälp med att snabbt ta mig upp på banan igen när jag glidit av, för just avåkningar är min expertis.

Nyfiken? Kolla in hos Linda aka Härliga Vardag som numera titulerar sig diplomerad kostrådgivare!