Uppföljaren om livet som medelålders kvinna och änklingen Bridget Jones i Mad about the Boy hade jag ganska höga förhoppningar om, dels för att det ju är Bridget men också för att många som läst den helt enkelt berättat att den var toppen. I efterhand konstaterar jag att Bridget för mig görs bäst på film, för första gången på väldigt, väldigt länge la jag ifrån mig boken med cirka 80 sidor kvar och beslutade mig för att helt enkelt inte läsa klart. Jag ska inte säga att den var dålig, men det finns vissa typer av böcker jag har svårt att läsa och det här var helt klart en av dem.

Besvikelsen enorm med andra ord – jag hade faktiskt förhoppningar och eftersom detta läsande var starten på semestern ville jag inte heller sluta läsa. Två veckor senare tröttnade jag alltså på att läsa om Bridget och hennes boytoy. Förutom att jag hela tiden då var besviken att Mark inte fanns med. Visst är det roligt ändå, för jag kan ju gissa hur den slutade. Om inte annat får vi väl hoppas att den dyker upp på vita duken inom kort, för där slår den nog högre med mig än i bokform garanterat.