Redan första dagen, när vi hade ganska taskiga förutsättningar så skaffade vi oss en favorit – en backe man når genom att åka L’Olympique från skidtorget i Val d’Isere och därefter köra nerför den blåa Collet. Den gröna Grand Pré är perfekt för nybörjare, dels för att den är så pass bred att alla har plats och dels för att den är så pass varierad i åkning att du både kan släppa på en aning (speciellt om du fortsätter förbi liften upp och kör ner till Fontaine Froide liften som kör tillbaka upp på toppen av Bellevarde). Vi hade inte bra snöläge under någon av våra dagar, så en del pister var stängda och de som var öppna fastnade vi för fåtalet som vi körde om och om igen, genom att ta oss vidare från alla systemen hann vi med att upptäcka en hel del. Uppe på Grand Pré toppen är det förresten verkligt fantastiskt läge att lägga sig i en solstol och bara njuta av utsikten. Strax bakom ryggen skymtar Mont Blanc med sina majestätiska figur.

Vår guide hänvisade flera gånger till att La Fornet hade den allra bästa åkningen, även om den liften som går över dit (över berg) var fantastisk och skitläskig på en och samma gång höll inte backarna för någon vidare åkning nu när vi var där, istället var det mest isgata men jag kan tänka mig att glaciäråkningen här är av det mest fantastiska slaget när snöförhållandena är på topp.

Personligen gillade jag Solaise massivet otroligt mycket, dels för den lugna stämningen och dels för de långa och sköna blå backarna som leder ner från Glacier liften var avslappnade och vackra. Det är under förutsättningen att jag är på skidor, för här pratar vi transportsträckor deluxe och även en del dragliftar (replift) för att ta sig vidare på platten.

Självklart tog vi oss också till Tignes som är grannbyn, som egentligen är uppdelad i olika  bydelar och inte har någon direkt central kärna där man når hela systemet. Vi kunde inte ta oss upp mot Grand Motte eftersom denna del av glaciären var avstängd men vi hann med en hel del av det öppna området ändå, betyget var lite sisådär. Från lugna, sköna och rätt ensliga backar kring Val d’Isere fick vi här i Tignes för första (och enda) gången på hela veckan köa för att ta oss upp med Grattalu. Backarna var heller inte i superskick, lätt uppåkt och väldigt isigt på sina ställen. Hade det här varit första dagarna hade jag förmodligen fått lite panik redan på transportsträckan till Val Claret men nu hade jag hunnit vänja mig vid snäva svängar och generellt dåligt underlag.

Summa summarum tror jag att dessa backar är helt underbara dagar när de är pistade, när det finns snö och när solen skiner. I början på januari är det lite si och så med många saker, men solen lyckades vi i alla fall locka fram rätt många gånger och det är ju huvudsaken. Om det blir mer Alper? Ja, det står på önskelistan även framöver!