Resor: Familjer på Äventyr

on

På tv går just nu SVTs Familjer på Äventyr, en historia om fyra familjer som släppt Sveriges trygga hamn och gett sig ut i världen. Seglat kring jorden, Nya Zealand, Brasilien och Indonesien. Insprirerande? Ja, otroligt såklart eftersom jag älskar att resa. Verklighetsförankrat? Njae knappast. Det är klart att jag också skulle vilja vakna på det där böljande blå vattnet, att varje morgon ta mig ett dopp i azurskiftande blå hav och tycka att solnedgångar de flesta aldrig upplever är en helt vanlig dag. Och det är fantastiskt att det kan vara så för vissa, helt otroligt att världen har dessa platser, där vardagen aldrig riktigt ter sig som här.

Men så hamnar vi tillbaka i verkligheten, där de flesta faktiskt kanske inte har möjligheten att ge sig iväg på dessa resor. För vissa saker kräver förutsättningar, att ge sig ut i världen må vara möjligt för vem som helst men att lämna sin trygghet utan fasta inkomster kräver sin man (eller familj). Många äger inget att sälja loss, många har inte möjlighet att ta med sig jobbet, att skaffa uppehållstillstånd. En del har sjuka familjemedlemmar eller nära och kan inte. De flesta är inte födda seglare och ja, de flesta av oss tycker nog ändå att vi har det rätt bra. Landet dit du ska – hur ser barnomsorgen ut? Sjukvården?

Visst kan vardagen vara lite tung ibland, när dagarna som tillbringas med sjuka barn toppar de som faktiskt ger mig möjlighet att prestera något. När jag kommer hem med andan i halsen för att pendeltåget var inställt, när svetten dryper för att hämtningen på förskolan var katastrof, när barnen skriker ikapp, när jag bara vill lägga mig ner och gråta. Men de dagarna är inte min vardag. De dagarna är undantagen.

2014-06-26 (24 av 33) 2014-06-26 (26 av 33) 2014-06-26 (29 av 33) 2014-06-27 (8 av 9)

Jag reser. Mycket. Mer än gemene man. För att vi kan. För att vi vill. Men om jag är redo på riktigt att lämna Sverige för en längre tid? För en ny vardag? För en ny verklighet. Jag tror inte det. Jag är alldeles för bekväm av mig. Inte fullt lika äventyrlig som jag skulle vilja. Men så tittar jag lite på den där serien och tänker att det ändå vore vansinnigt vacker det där, med sand under fötterna under en längre period. Att äta sig trött på exotisk frukt. I alla fall för ett tag. Men det är nog lite så att jag både vill äta kakan och ha den kvar. För Sverige är inte så himla tokigt det heller. Speciellt inte under världens vackraste täcke.

7 Comments Add yours

  1. Fint inlägg!

    Jag är både Ja och Nej på det där. Kommer definitivt aldrig flytta på obestämd tid, men är helt säker på att vi någon gång kommer göra en sväng på ett år eller två. Någon gång.
    Samtidigt så bygger jag varje dag vidare på ett liv som jag (vi) vill ha det. Jag älskar vardagen, Stockholm, Sverige – allt vi har (skapat) här. Allt som vi skulle få ge upp någon annanstans – de aktiva härliga dagarna med vänner, släkt, nära och långa resor, boende och absolut inte minst barnens liv och sammanhang.

    Jag är också klistrad framför serien men inte ett dugg avundsjuk på någon.

    Like

    1. Ämma says:

      Nej, avundsjukan finns inte. Visst ser jag det härliga men jag skulle ändå aldrig byta. Om inte bara för en viss period. För ett år eller två? Ja, varför inte. På en båt? Aldrig i livet. Men så önskar jag ändå att våra barn hittar ett liv utanför ipads och datorer som upptar all vaken tid. För det verkar vara dagens verklighet. Och den känner jag mig inte bekväm med.

      Like

  2. Dryden says:

    Jag känner igen ditt tänk och visst vore det fantastiskt att vakna och ha semesterliv varje dag (eller vore det eller ens har man det?). Men, någonstans känns det som att det är människor med speciella förutsättningar och något som är så verklighetsfrämmande för den större delen av befolkningen att det knappt finns i tankarna. Jag ska väl i och för sig erkänna att jag inte sett en enda minut då jag redan på förhand har fördomar om “reality”-showers äkthet och hur mycket som är (bort)klippt och tillrättalagt för att det ska bli bra TV. Har jag fel så rätta mig gärna.

    Däremot har vi pratat om att det vore nice att någon gång testa att bo utomlands ett eller ett par år, då vare sig jag eller min sambo har gjort det. Men så länge hennes barn bor hemma är det inte aktuellt och egentligen – varför skulle man vilja lämna ett liv med fjällnära boende, västkustmöjligheter varje sommar och med en promenad längs sjökanten till jobbet varje dag? Plus alla sociala aspekter med skyddsnät och så vidare som vi svenskar är så bortskämda med? Vad slår det, egentligen? Eller handlar det bara om rädsla för att kasta sig ut i det okända utan hängslen, livrem och fallskärm?

    Like

    1. Ämma says:

      Vet du vad jag tror det handlar om? Personer som sällan/aldrig ger sig själva en sekunds frihet i hemmet. Som har sina späckade scheman där inte mycket mer tillåts/hinns med. De som tjatar om livspusslet. För nej, variationen som du har här kan du aldrig uppnå (tror jag), men självklart vore en utmaning för en begränsad tid lite kul att testa på.

      Like

  3. Linnea says:

    Jag skrev ett inlägg för ett tag sen om det här med skillnaden på semester och vardag när man är respektive bor utomlands. Nu bor vi i Tyskland och inte i något varmt, sandigt och soligt land men vissa likheter verkar finnas i hur en del tänker om vårt liv och vardag här. Vi hade inte bott här i många veckor när en del släkt och vänner började fråga efter tips på sevärdheter, mysiga byar att besöka och trevliga restauranger att äta på. De verkade glömma bort att vi hade flyttat våra liv hit och inte var på semester. Att lämningar och hämtningar på förskolan, samåkningslogistik till jobbet, veckohandlingar, betalningar av räkningar, läkarbesök osv osv följde med oss och att vi har lika mycket tid till “turistande” som de har i Sverige. Visst har vi närmre att åka på cityweekends till några av Europas största städer, till Alperna för att åka skidor över dagen eller till medelhavet för att bada några dagar än när vi bodde i Sverige men det får vi sköta på semestrar och helger som alla andra 🙂

    Like

  4. Jag hade gärna dragit iväg men som sagt, vad ska man sälja? Hur ska barnen gå i skolan? Många frågor…Jag är nöjd om jag kommer iväg till ett salt vatten och en snöig alptopp om året. Det är mitt mål för livet. Polen…höll också på att anmäla mig till den tävlingen men gud så mycket jobb, och gratisreklam de får…

    Like

    1. Ämma says:

      Det låter som ett rimligt mål och ett facit över att livet i Sverige ändå inte är så tokigt.

      Jag tävlar bara om saker jag absolut vill ha och för att ens skriva ett inlägg om det säger det rätt mycket. Min dotter såg bilder från den resan redan för något/några år sen och tyckte det verkade fantastiskt, så var tvungen att anmäla oss… 🙂

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.