För några veckor sen kom så dagen när jag officiellt inte har små småbarn i huset längre, utan bara barn. För det är ju ett tag sen både nappflaska, blöja och sedermera den där nappen flög sin kos (sista bilden är tagen i början på september och är någon dag innan den städades upp i ett skåp). Blöjan struntade hon i strax innan sommaren och nappflaskan, ja den minns jag inte ens. Lillasystern är numera tre år gammal, eller liten. Det är en stark liten personlighet fast i en miniatyr till kropp. Med ett hjärta av guld. Som sjunger och dansar till Frost. Som visar med hela kroppen exakt vad som är fel. Som är så fin så att jag inte tror att hon är min. Fast så tänker jag ju om Lilla A med.

Favoritmaten är broccoli, pasta och ris. Mamma, pappa, barn är leken. Hon hatar snö. Hon älskar sin storasyster. Att sova länge på morgonen. Och att aldrig lägga sig på kvällen (rekordet är till 03 på nyårsafton). Tydligen önskar hon sig en häst. Det kan hon glömma. Ibland kastar hon sig kring halsen på en och vill aldrig släppa taget.

Det här barnet skulle helst leva i sommaren. När det alltid är ljust, när hon inte behöver sova lika mycket, när hon aldrig behöver vara inne och när man kan springa ut utan kläder.