Eftersom E är och förlustar sig uppe i Jämtland (om man nu tycker kyla och regn i stora mängder är sådär jätteskoj) drog jag och småtjejerna ner till Nora över helgen. Vi hade sol. Och marknad. 

För Noramarken känner ni väl till? De tre små gummorna som skulle gå på marknaden. Fast så hette de ju kanske tanter och inte gummor ändå? Nåja, vi drog i alla fall ner över helgen. Fasligt trevligt besök det där, även om Lillasystern skrämde oss på lördagen genom att ha noll energi och jag bara väntade på att den där VABen skulle dyka upp. Igen. Men så vände det när favoriten M kom på besök, han som hade med sig presenter. Marken då? Jo, den var smått kaotisk på lördagen med enorma mängder folk som vällde in från alla håll. Dåtidens knallar trängs med stora mängder kinesiska kopior, det är ostar, oliver, handgjorda knivar, Hello Kattjävel och matstånd i en salig blandning. Och det är väl lite det som är det fina? Jag gillar ändå de här gamla traditionerna, att gå på marknad. Köpa sig något man egentligen inte behöver, men ändå kan tänka sig. Bli fattig på tivoli, äta för mycket godis och sen vara glad att det är ju faktiskt ett helt år till nästa gång.

Presenter förresten, påminn mig om att inte gå på marken med barnens mormor (eller morfar för den delen). Det gjorde ont i hela mig att se så mycket pengar fara på sprätt bara sådär. Trots att barnet visserligen fattades en födelsedagspresent. Och behövde en ny hjälm. Men det är väl deras jobb å andra sidan, att skämma bort ungarna med sånt de inte får av oss.  Ps – Mamma, den där hunden är trasig. A konstaterar att hon kanske skulle valt något mer användbart istället.