Inför skolstarten nu gjorde vi ju en rockad med barnens tider, istället för att lämna ganska sent lämnar vi numera jättetidigt för att de ska hinna äta på förskola och skola. 

Förskoleklassen har nämligen verksamhet mellan 8-11.30, att lämna A nära inpå när hon ska börja fungerar inte. Hon behöver tid att vakna till på riktigt och dessutom varva ner (speciellt nu när allt är så himla spännande), så vi lämnar precis vid frukost. För att hinna det måste vi gå hemifrån vid runt 6.50, då hade vi tidigare inte ens gått upp ur sängen. Någonsin. Så visst är det en omställning, speciellt på måndagar verkar det som när de har varit uppe längre på helgen (ja, igår var det mitt fel). Och visst tusan är de trötta och griniga på eftermiddagarna ibland. Men de kämpar på med sina cyklar till och från skolor och förskola vareviga dag, jag får lite flås när jag kämpar efter. Vi skapar en rutin. Och morgnarna är så fantastiskt mycket mer harmoniska såhär. Även om eftermiddagarna är tyngre. Men det gör kanske inte så mycket? För jag har mer tålamod på eftermiddagen än jag har nyvaken. Ganska rejält mer faktiskt. Fast visst saknar jag att inte ha några tider att passa. Att slippa springa för att hinna med kollektivtrafiken. Slippa stressa.