På fredagskvällen fick vi höra att man skulle köra “skate around town” som man kallade. Kul! tänkte vi, en guidad tur av Barcelona på avstängda gator. När vi klev av, cirka 20 kilometer och över tre timmar senare på skakiga ben (och något ömma) minst en halvmil hemifrån kunde vi konstatera att det där med att tro saker, det kan folk syssla med i kyrkan.

Klockan var redan 22 när lämmeltåget satte fart, för oss som är ovana att åka utomhus (enda riktiga gången var på Gotland i somras när jag ville skrika efter bara några kilometer) var tempot lite högt från början och jag undrade lite vad jag gett mig in på. Men det är säkert bara några som vill komma först, det saktar nog ner sen.

Egentligen fanns en förutbestämd karta, det var meningen att vi skulle följa den och i början plocka upp en av våra vänner som bytt lägenhet längs vägen, men det kunde vi snabbt konstatera att nejdå, de kör någon annan sträckning av banan och det var bara att hänga på. Vi var ganska ensamma i ledet med att ha på oss skyddsutrustning, vilket jag är otroligt glad för att jag hade, inte en chans att jag släppt på i den farten utan.

Bortser vi från att det handlade om pulsträning från sekund 1, att man fick hoppa undan för gupp i gatan, stenhinder, vattenpölar och trottoarkanter var det en fantastisk tur, i alla falll den första halvan. Vi fick skatea längs Diagonal, förbi Sagrada Familia och in i kvarteren bakom, troligen genom delar av Gracia, i mörka, mysiga gränder och ner mot La Rambla. Där korsade vi och tog oss med långa omvägar slutligen hela vägen till Sants. För er som inte känner till Barcelona kan jag meddela att det är ungefär som att ta sig från Söder till Sollentuna.

Här började det roliga, enligt en del. Skräcken enligt oss. I vindlande gränder skulle vi nämligen ha störtlopp, det skulle gå fort. Ner, ner, ner. De flesta på inlines bara susade förbi och vi, vi stod på bromsen. För vi vet vad som händer när man kraschar. Och vi hade ett bootcamp att hålla ihop för dagarna efter. Så när klockan passerade ett på natten tog jag ett kollektivt beslut att hoppa in i en taxi och vara nöjda så. Med livet i behåll.

Det var en fantastisk upplevelse i början, men vartefter loppet gick märktes det tydligt hur vissa blev mer och mer påverkade. En inte för angenäm upplevelse, vi blev fällda x antal gånger av personer som bara måste ta sig fram. Ibland får man bara se sig besegrad, men vi var löjligt nöjda med våra 20+ kilometer utomhus.