Resfredag skapade den här härliga listan som jag bara känner att jag måste köra nu, för jag gillar ju resor och allt som har med resor att göra.

Den här resan längtar jag till just nu:

Just nu längtar jag allra mest efter en resa som ännu inte är bokad, men destinationen blir troligen Italien och Sardinien eller Sicilien i slutet på nästa sommar. Vi ska bara vänta på flygbiljetter och sen hitta ett lämpligt boende. Fast det är klart, jag ser fram emot både Amsterdam och London som är bokade innan också. Och kanske något mer med bara barnen däremellan.

… men det här står mig upp i halsen:

Hetsen över dyra resor, tävlingen om att resa längst/finast. Som om helgens utflykt till en marknad skulle vara ett mindre värt äventyr för att det är lokalt. Eller oviljan att resa till fattiga länder, att istället prioritera finare platser. “Usch, Egypten kan man ju inte åka till – där blir alla magsjuka. Tacka vet jag Mauritius.”

Det här stället är mitt favoritresmål just nu:

Ett av de få ställen jag fantiserar på riktigt om att få återuppleva är och har alltid varit Filippinerna. Nog för att jag är rädd att det Malapascua jag lärde känna inte är detsamma, att Panglao svämmar över av turister och att dykningen kanske inte är lika magisk. Men jag vill ändå dit igen, gärna snart. Tyvärr känns inte bancas som barnvänliga, det ligger än några år bort i tiden. Fast det är klart, jag drömmer om en roadtrip i USA med.

Det här prioriterar jag bort till förmån för mer pengar i reskassan:

Utekvällar, restaurangbesök och dyra kläder, å andra sidan kostar ju utrustningen massa, massa för derbyn också. I det stora hela har vi väl ärligen prioriterat ner boendet, inte så mycket kostnadsaspekten som att vi inte riktigt känner att vi har möjlighet eller tid att ha en trädgård just nu med tanke på livet. Och det lilla faktumet att det är snordyrt med boende häromkring, ska vi flytta någon annanstans kräver det jobb där med.

Just nu stör jag mig på det här i resebranschen:

Dolda avgifter! Flygbolagen har ju kört med det här länge, men även paketresor frestas med priser som man sen inte är i närheten av. Förresten är charterbolagen lika goda kålsupare, titta bara på sista minuten resorna som annonseras och sen tillkommer alltid minst flygtillägget/skatter. Det är så pass tråkigt att lockpriser används i så pass stor utsträckning, den tidigare så prisvärda resan är sen inte många kronor billigare än konkurrenten.

En resetrend jag tror, eller hoppas, kommer att gå över är:

Generaliseringen av resmål, att alla marknadsförs på ungefär samma sätt och att nya hotell byggs med samma koncept. Ogillar att dyrare verkar lika med bättre, att det nya heta blir så pass skandinaviskt att vädret gör enda skillnaden . Dessutom har jag liksom Annika väldiga problem med resmål och arrangörer som gör att djur tar skada, hoppas att framtiden handlar mindre om elefantshower och mer om hållbarhet.

Det här har jag en förmåga att prioritera bort i resväskan:

Finkläderna. De flesta av mina resor handlar om avkoppling, jag vill gå klädd bekvämt, ha skor som fungerar att vandra hela dagen med, shorts som inte skaver mig i låren. De få klänningar jag har som är bekväma och praktiska får följa med istället.

Jag står inte ut med:

Tanken på hur mycket bättre vi har det än så många andra. Att resmålen vi ofta väljer är fria från krig och bedrövelse. Att vi kan dra för skygglapparna och bara gotta oss i välfärden som erbjuds på våra All-Inclusive semestrar där taggtrådarna håller ovälkomna gäster borta. Vi har tur som har möjligheten, men öppna gärna ögonen och se utanför grindarna.

Skulle jag bara få resa till en plats i resten av mitt liv skulle det vara:

Himla bra fråga det där, jag har många platser jag gillar men få jag riktigt älskar. Det är lite som med sommarstugor, antingen älskar man eller hatar dem. Själv skulle jag klättra på väggen efter tre dagar och vill se något nytt. Lite så är det med resor för mig, samma platser är inte helt intressanta för många gånger. Eller så har jag bara inte varit där än, på det där rätta stället.

Det allra roligaste respektive tråkigaste med att resa är att:

Planeringen, förväntningarna och allt som komma skall är helt klart där det börjar för mig, fjärilarna i magen innan man kommer iväg. Resan i sig är såklart ett high, speciellt om ens förväntningar infriar sig eller blir bättre. Bästa känslan är ändå friheten, inga tider att passa, inga barn att väcka och (nästan) ingen mat att laga. Värst? Väntetider på flygplatser/färjeterminaler/tågstationer, långa flygresor, att packa upp väskan efter en resa och främst – att veta att det är alldeles för långt till nästa gång.

Kommande vecka lovar jag mig själv att:

Jag behöver lista ut hur vi ska lägga upp kommande sommarsemester, det finns drömmar om både det ena och det tredje men efter att spenderat de senaste tre somrarna utomlands finns nu en önskan om att kanske kunna kombinera den med för- och sensommarresor för att njuta på hemmaplan. Mao bör alla andra boka resor från Sverige, för det kommer bli regnigt*….

*Sist vi var i Sverige en (nästan) hel sommar var 2012, då prickade vi in tre fina dagar på över 5 veckors ledighet. Jag undrar om det inte nästan blev dyrare än en resa i slutändan.