Om jag ska ta och väga för och nackdelar mellan våra två veckor i Thailand för att komma fram till vilken strand jag egentligen gillade bäst, så måste jag ändå säga att jag vet nog inte. Båda har klara fördelar och klara nackdelar, men på sitt sätt en hel del charm – här tar jag inte hänsyn till hotellen vi bodde på utan bara på resmålet som sig. 

Vi började ju på Nang Thong, vår första dag var vattnet så pass högt att det inte ens gick att vandra till den “finare” delen av stranden (det vill säga nedanför Coconuts åt Laguna). Det gjorde en del för intrycket och det dröjde några dagar (med hjälp av att jag lyckades bränna mig något förskräckligt trots SPF 30) innan vi återigen gav stranden ett försök, då med betydligt trevligare inramning. Stranden får okej, men inte mer. Visserligen fanns en del mysiga restauranger längs med, men så mycket mer än det nej. Klart uppvägande var istället White Sand Beach, även om grannen Coconut Beach troligen slår aningen lite högre. Om inte annat har du nära till både Surin och Similand Islands, till Kho Kho Khao och ja, faktiskt till Krabi. Dåremot gillade jag själva centrum, för hur mycket jag än vill ha en paradisisk öde strand så vill jag ha lite att göra, någonstans att ta en promenad, titta på folk, titta på saker. Inte nödvändigtvis shoppa, men få lite omväxling. Samtidig nackdel? Motorvägen som löper rakt igenom Khao Lak i ett land där övergångsställ är lika sällsynta som tomma soptunnor. Å andra sidan? Stranden är helt fri från motorsport.  Bangtao är ett annat typ av resmål, från början en av de exklusivare stränderna där mycket är uppbyggt kring de laguner som delar stranden. Numera har Ving sitt Sunwing Resort Bangtao här, vilket drar många resenärer från Skandinavien. Fritidsresor försöker kontra med hotellet där vi bodde – Arinara Bangtao Beach Resort som ligger bara 100 meter längre ner på stranden. Området är lugnt, för att inte säga dött. Det finns ett fåtal små restauranger på stranden, men vi kom under lågsäsong när det troligen var igenstängt på en del också. Maten på stranden är dyrare än bättre alternativ längs huvudgatan i Khao Lak. Stranden däremot? Så himla mycket bättre, det vill säga när den är städad. Första dagen hade så mycket skräp dragit in från havet att jag fick ont i magen. Här är det mestadels stora resorts, de gemytliga små bungalowbyarna får du leta länge efter. Bortsett från några få enkla restauranger siktar man på det dyrare skiktet här – med visserligen bra mat, men inte sådär jättemycket thaikänsla. Närhet till Surin, Kamala Beach, inom räckhåll för Patong – vem som nu vill åka dit.  Så vilket jag föredrar? Helt klart Khao Lak i jämförelse mellan de två, trots att Bangtao hade två vackra marknader som vi fick ta del av, trots att stranden var fantastisk. För Lak har ändå kvar betydligt mer av det där som känns verkligt och inte lika tillrättalagt enbart för turismen. Jag vill ha lite råare, lite mer folkliv (då pratar jag inte om turister) och lite mer enkla hak att bara slå sig ner på. Helst utan barnmenyer och på ryska.