Det finns många restauranger längs stranden och flera utmed vägen. I högsäsong. Just nu? Fåtalet som är öppna. 

Precis innan solnedgången igår började jag tro att alla dykt upp, att det faktiskt fanns turister när vi ägnade oss åt att spela fotboll på stranden. Men så gick solen ner och alla försvann. Verkligen, försvann. Vi? Åt middag, promenerade tillsammans med eremitkräftorna, ringde hem och drog oss tillbaka. Kvällarna är lite svåra? I alla fall här. Inget finns utanför hotellet, själva restaurangen här är betydligt dyrare än många andra alternativ och barnen är noll sugna på att bara hänga.

Jag har alltså inte riktigt fått ner pulsen än, efter en hel dag med att bara hängt vid en pool eller strand behöver jag uppenbarligen lite mer. Kanske är det för att jag inte får till träningen? Två dagarna innan har vi varit in till Saladan för middag, ikväll får det bli en repris på det. Där finns lite (jajamen) att titta på och efter trettio frågor om tuktuk är man troligen ändå redo.

Så, lite kvällsunderhållning vore ju inte helt tokigt. Inser dock att mycket är vårt eget fel som går in från badandet tidigare än många andra. Det gör ju kvällen längre. Ska prova en annan taktik ikväll, se om vi kan ta en vila i skuggan.

I alla fall, Saladan verkar vara en ganska skön plats, jag är lite förvånad över att utbudet här på Long Beach ändå är så pass dåligt (nu pratar vi supermarket). Till och med i lilla Mae Nam fanns ju flertalet 7elevens längs gatan. Mängden restauranger är också rimligt bättre och trots att jag hellre provar något här utmed gatan förstår jag ju att nere vid vattnet är the place to be.

Jag? Måste lära mig att bara vara. Har visserligen redan plöjt två böcker, men hoppas snart nå mitt eget lilla zen-mode där absolut ingenting behöver hända. För det här? Helt löjligt bra.