Jag hann väl sitta i tio minuter innan jag hade ont i rumpan, men de minutrarna var lite magiska kan jag lova er. För solen sken på riktigt. Och värmde. Sen gick vi på promenad. Eller ja, jag gick för mig själv och vagnen den for fram av vinden. Trots att Lillasystern satt i. Så mycket blåser det. Det är bara sådär galet att det inte ens går att fånga på bild. Men min plats – den kan ni få se. Man har ju haft det sämre.