Fem. Ynka. Dagar. Så himla lite tid, för varje sekund minskar det. Ändå känns det som i en annan verklighet, att vi ska åka bort. En månad på språng, en månad utan matlagning, en månad utan att diska. En månad utan att tvätta. En månad med bara tid för familjen utan ett enda måste. En månad. Eoner av tid. Den som säger att barn inte får ut något av att resa i ung ålder borde tänka på den aspekten. 

Efter att tittat lite på SoS Thailand har jag satt E på att ringa och dubbelkonfirmera att vi verkligen har rätt försäkringar bakom oss till resan, men jag tror att vi vid det här laget är försäkrade på både korsen och tvärsen vad gäller resan. Utöver det inbyggda reseskyddet i hemförsäkringen har vi nämligen ytterligare ett frivilligt skydd för hela familjen via Folksam, jag har en gruppförsäkring via jobbet som täcker in resor och samtliga kostnader tar vi på Mastercard som dessutom ligger med en reseförsäkring. Men ändå. Man vet aldrig när olyckan är framme och jag undviker gärna onödiga kostnader, så vi säkerställer igen.