År 2008 fanns 100 sängplatser för turister på den lilla ön Malapascua några timmar norr om Cebu. Dömer jag av bilderna som tagits av denna helikopter efter förödelsen av Haiyan slog turismen till på allvar efter det. Det som då var enskilda bungalows och dykfirmor i en liten utsträckning kring strandkanten samt ett mindre samhälle för ortsbefolkningen centralt hann tydligen bli utbrett nog för att täcka nästintill hela ön. Vi tog promenader kring ödsliga vägar, tomma stränder och obefintliga byggnationer. Då. När myndigheterna ville skydda ön mot massbyggnation och frekvent kom och rev allt som stod närmare än tjugo meter från strandlinjen. År 2013 har turismen satt sina klor i ön och jag känner knappt igen mig bland alla byggnader.

[yframe url=’http://www.youtube.com/watch?v=V08ZykfugAA’%5D

Nu finns ingenting kvar, stormen som svepte in över Filipperna i november 2013 skapade enorm förödelse. Återuppbyggnationen har påbörjats men kommer att ta tid, ön ligger avlägset och har inga egna vägar utan allt materiel måste transporteras via båt från fastlandet. Vi har alltid pratat om att åka tillbaka någon gång, men bilderna avskräcker mig. Malapascua är nog en sån plats som allra bäst lever kvar i mitt hjärta.