Mens. Det ligger så mycket i ett litet, litet ord. Ett ord som för många innebär en vecka av våndor, av risk för rejäla blödningar och för hormoner på svall. För mig är det också en vecka med så usel kosthållning att jag kan förstöra en hel månad. I vanliga fall. Den här gången har det inte varit fullt lika illa, mina klavertramp är ändå hanterbara (om det inte vore för att jag skulle få resultat i Beach2014) och jag känner att jag har kontroll. Lite. Fast värken, vad jag skulle göra för att slippa värken.

Snart är mina dagar över, gärna redan idag. Då kan jag ta kontroll över min kropp igen, få den på rätt köl. Men dessa dagar är kampen inte värd priset, jag offrar inte vad som helst och jag vill inte låta det hemska humör jag har just nu gå ut mer än nödvändigt över de små. Sockret dämpar mig. Jag vet att det finns de som sätter sig mot såna uttalanden å det grövsta, men ibland är socker inte den värsta tänkbara lösningen. Beach2014 tog därmed en paus, men jag kommer ta upp det igen. Jag måste bara få skaka av mig först.

Fast humöret är bra. Känslan är bra. Kanske aningen stressad över det faktum att nästa vecka är min sista helvecka på jobbet, över att det bara är tjugotalet dagar kvar tills semester, över en viss vattkoppsskrämselhicka som pågår här hemma och över den enorma detaljen att min jobbdator är kaputt. Med andra ord skulle jag mer än något behöva shoppa lite. Åt mig själv. En härlig sommarklänning kanske? Ett par nya sneakers? En bikini? Snygga, avslappnade toppar. Behovet är lika stort som hålet i sommargarderoben. För sommarkänningar, det lovar de till helgen. Till imorgon. Som jag längtar!