Efter förra årets flygturer med Air China blev vi ju rätt övertygade om att priset inte var allt. Det finns nämligen en del bolag som jag gärna inte flyger med, Aeroflot är ett av dem. Air China nu ett annat. Ryanair behöver vi inte ens nämna. Qatar behandlar sina flygvärdinnor som skräp och jag är säker på att de inte är ensamma. Ska jag fortsätta på den linjen kan vi säkert hålla på och sänka bolag världen över. Emirates är ett av få andra bolag som flyger enbart nattetid, då både Finnair, Thai Airways och Turkish Airlines som är de stora till Asien (från Sverige) främst har dagflyg vilket kanske inte lämpar sig perfekt med småbarn. Med KLM flyger vi ut på kvällen från Amsterdam men hem på dagen från Bangkok, landar därmed sent samma dygn i Sverige. En kompromiss från vår sida helt enkelt, men också ett smidigt sätt att ordna upp jetlagen på en gång hoppas vi.

Men pratar vi om känslan av säkerhet (faktiskt säkerhet är svår då de flesta luftincidenter inte går att förutspå) och av ett väletablerat bolag så vill jag ändå välja det jag känner till. KLM har vi flugit tidigare – nämligen till Bangkok 2011 (nu försöker jag glömma det faktum att det var då vi hade den hemska incidenten med skrämda flygvärdinnor) när vi fick sitta allra längst fram i Business Class på en 747a. Det vill säga framför (och under) piloterna. Till skillnad från deras Star Alliance kollegor SAS har de rätt fräscha plan, med rejäl sittyta även om vi flög Economy Comfort som ger lite mer utrymme. Summa summarum har vi haft ganska bra erfarenheter av att flyga med dem, en stor tumme upp får de för sitt webinterface med bokningsbara platser i flygplanet (gratis), information om underhållning ombord, praktisk information och för det lilla paketet med filt, tandborste och hörlurar till underhållningssystemet.

Bangkok by night – i år lutar det åt en enda (eller två) ensamma nätter i den här underbara staden

Att vi flyger via Schiphol som är en stor flygplats som dessutom är barnanpassad är ju ett stort plus, jag hoppas vi har tid att låta små ben trumma rejält över golvet i terminalen innan det är dags att boarda och ta oss mot varmare breddgrader. Största omställningen måste såklart vara att vi alla har våra egna platser i planet. Hur underligt känns inte det? Resa utan ett barn i knäet. Det har ju inte hänt på nästan fem år. Peppen alltså för flygningarna, för det är lustigt hur man kan vara så rädd och samtidigt se fram emot något så mycket på en och samma gång.