Dag 10 bara flöt, om man räknar in tre timmars träning varpå jag skadade både fot och rygg in i utan större händelser så. För ja, det var så att jag uppenbarligen var skadebenägen i tisdags kväll – så när jag övade att hoppa över en linje så snurrade jag till fötterna i varandra och flög raklång ner på golvet med min högra fot kvar i någon konstig vinkel. Aj. Jag såg nog lite vissen ut där ett tag och ärligt talat funderade jag ganska länge på om jag skulle kliva av, för det kändes ju.Det gjorde jag såklart inte. Så istället fortsatte jag, när det blev dags att öva på att göra quick laterals (dvs när man korsar banan) från innerlinje till ytterlinje kändes det ändå okej. Tills jag vred för hårt på höften och landade på ryggen som i sin tur smällde till, det gjorde ont. Men jag bet ihop och körde vidare.

Dag 11 gick då alltså åt till vila, för allt gjorde det ont. Foten var öm, den var stel och ryggen låste sig varje gång jag gjorde någon typ av rörelse mot vänster. Knappast hållbart, trots att jag försökte med liten promenad, med lite planka och med lite övningar som inte borde göra ont så är det svårt att inte använda ryggen.

Dag 12 Det känns bättre, mycket bättre. Men det gör fortfarande ont, det låser sig fortfarande och jag tar det fortfarande lugnt. Istället körde jag 2×10 minuters promenad i bra takt på lunchen och 15 minuters hemmaträning. Sen började det återigen kännas irriterat och jag la då ner direkt, för jag vill inte att det blossar upp igen. Det gör ju ont.

Maten? Låt oss just säga att jag kanske inte äter precis som de vill just nu. Det innebär inte per definition att jag äter dåligt, tvärtom är det mest grönsaker men däremot har jag slarvat en del med att komma igång med frukost och mellanmål. De två viktigaste bitarna – så skärpning på det igen.