De flesta som träffat den här Lillasystern vet att hon är en ganska skön unge. Det är ju såklart alla barn på sitt sätt, men E är det på ett väldigt uppenbart sätt. På ett väldigt bestämt sätt. Hon är lite som en blandning mellan Emil i Lönneberga (hennes stora idol) och Skrållan (på Saltkråkan). Lite för liten för att vara som Lotta, men ändå lite samma stuk.

Liksom sin storasyster har hon inte alls varit pigg på det här med att börja träna med potta, eller sitta på toalett eller ens vara utan blöja i tre sekunder (nej, hon har inte heller gillat att byta blöja det senaste året). I helgen däremot testade hon att sitta på pottan en liten stund och förkunnade att hon ville ha trosor. Så vi köpte trosor i veckan. Då ville hon inte ha blöja längre. Så nu har hon ingen blöja. Ja, det blir lite blött här och där – men det är också förvånansvärt mycket som hamnar i pottan. Är man två år är det inte mycket man får bestämma över, men att sluta med blöja känns som en sak hon kan få bestämma när det ska ske. Så, nu är blöjorna “slut” här hemma och vi nojar oss självklart för hur det ska gå när vi ska flyga långt om bara tre veckor. För det kan ju bli aningen intressant. Och ja, hon verkar köra samma approach som storasystern och kastar nattblöjan på samma gång.

Om det här innebär slutet på bebistiden för gott? Jag vet inte. Det märker vi. Hon får ta det i sin takt, vilket tydligen är att gå till förskolan med bara trosor idag. Jag laddar upp med hundrafemtio ombyten och ger pedagogerna en extra sommarpresent för att de förmodligen kommer få en del extra att göra. Kanske har hon blöja imorgon igen.