Minns ni hur jag skrev om att Chaweng var så lugnt och behagligt att jag ändå tyckte att det var ett grymt resmål – trots sitt dåliga rykte? Det var uppenbarligen de perfekta dagarna, för när vi återvände bara någon vecka senare var kommersen helt annan, folklivet hade exploderat på stranden och det var inte längre så vidare värst lugnt och behagligt. 

Bra var det fortfarande, riktigt grymt till och med – vi som lyckats ducka i fem veckor för det där med badmadrass fick se oss slagna och kunde till As lycka hyra en över dagen som de lekte med i vattnet. Vi slog oss ner på stolar vid Malibu Beach Resort nere vid stranden, något som väl säkert inte var gratis egentligen men alternativen närmast på stranden tog 300 THB per stol, vilket är enormt mycket pengar i Thailand. Fast den där resorten vi hängde vid, det var inget jag rekommenderar om vi ser till restaurangen. Vi tog svängen igenom på väg upp till gatan, själva boendet verkade ha en del potential om man bortser från den rätt tråkiga hotellpoolen som ligger i direkt anslutning till stranden.

Dagen på stranden var i alla fall alldeles magisk, det var dels vår allra sista stranddag, det var As födelsedag (hon var på topp) och solen strålade som nästintill aldrig förr. Fast nej, den riktiga lågsäsongen kändes bättre helt klart. Om det bara var glassförsäljarna innan vi fick mota av så exploderade det av alla typer av krängare och många av dem godtog inte ett enkelt nej, vilket är lite av ett irritationsmoment när man försöker syssla med annat.

Men solen – herregud vad jag saknar de där dagarna redan!