Störtlöjliga morsan saknar de här två. Som det inte går någon nöd på alls. Men så mycket tid vi har plötsligt? 

Torsdag, plötsligt kära torsdag och veckan har gått fort så fort. Kanske för att vi har hunnit umgåtts bara vi vuxna, kanske för att vi ändå sovit bort ganska många timmar (vi var nog rätt trötta ändå). Kanske för att sommaren är en sån där tidpunkt som ändå inte vill stanna kvar och vi därför griper alla chanser vi får för att njuta. Som vi gjort.

Igår inne i stan på Bouqeria, där vi njöt tapas i ovan ordning (hipp hurra för den magiska kronärtskockan men bara lite ljummet betyg för andra saker på menyn), drack kalla drinkar innan vi traskade oss upp till Hötorget och klev in i en luftkonditionerad salong till Sånger från Manhattan. Nej, det var helt klart inte årets stora film och det gäller att man uppskattar musiken men helt klart okej ändå i min mening. E däremot tyckte nog mer att den var åt det urusla hållet, men han fick ju kylslagen luft på sig i två timmar så han klagade inte.

Klagar däremot, det verkar de flesta göra på värmen. Nu när den äntligen kommit, då är den för mycket. Jag kan förstå att det blir tungt för vissa, men så många dagar per år som vi fryser arslet av oss så är vi väl värda en vecka med solsting. Själv tänkte jag i alla fall mest njuta av de timmar jag kan, när jobbet inte kallar på och när andra saker inte tvingar min uppmärksamhet från solens strålar. För de är magiska.

Idag rymde vi till badplats vid Insjön efter jobb. Mysigt, lagom och tillgängligt. Bara en kortis, för att följa upp med terrasshäng på lokala pizzerian innan vi landade hemma. Nu ska här städas, fejas och tvättas. Sånt vi borde gjort i måndags men som blev nedprioriterat på grund av solen.