De där två resväskorna var nästintill ett vandrande kaos under sommarens sex veckors semester – hur ska det gå nu?

Så sätter man sig ner i tre sekunder när dagen gått för runt, storhandlingen är avklarad och mina kronärtskockor står och kokar för fullt. Det känns så himla skönt, speciellt den där sista detaljen – att jag faktiskt har handlat och att det kommer finnas mat hemma att bara slänga ihop efter dagens slut. För vi har varit lite bristande på den punkten, som Linda (som försöker matcoacha mig) så insiktsfullt sa – “det tar ju faktiskt längre tid att behöva handla varje dag”. Så har jag nog inte tänkt riktigt, vilket kanske är lite naivt av mig. Men mat är ju ett dilemma här hemma, jag har aldrig varit bra på det och E har sina fem rätter han kör om och om igen*. Med lite hjälp på traven (säg hej till matkasse igen efter Grekland) lyckas vi i alla fall hålla oss någorlunda flytande och barnen är ju de enda som inte blir lidande.

Senaste veckan har jag varit ruskigt noga med att äta något till mellanmål varje dag. Jag har säkert missat i nyttighetssynpunkt både en och två gånger, jag har testat Fridas tips på kvarg och jordnötssmör, jag har ätit banan och jag gjorde minsann återigen en mugcake (utan att tyvärr fatta grejen nu heller). Ikväll ska jag ställa iordning en chiapudding till imorgon bitti, för någon gång måste jag ju få till blandningen. Oavsett så är mellanmål grejen, jag är betydligt piggare än utan och jag märker att jag håller humöret bättre. För är det något man behöver i ett hem med en femåring och en snart treåring så är det banne mig tålamod. En masse.

Men nu kan jag bara luta mig tillbaka, njuta av att hemmet är någorlunda städat, tvättkorgen är nästan tom och jag har inte en enda sak jag måste göra på hela kvällen. Förutom att duscha, för det känns som ett måste. 

*Förutom när vi pratar helgmiddagar för herregud vad han kan då minsann!