Idag har varit en så himla konstig dag, på ett bra sätt och på ett dåligt sätt. Jag missade barnets utvecklingssamtal tack vare hysteriska köer från Kista, jag har varit och tränat i nästan tre timmar och satt saker nu på träning som jag bara förra veckan kände var omöjliga och jag har roddat kaos på jobbet. Jag är på G!

Så vad var det som kändes så himla dåligt då? Jo, det handlar om det här med att göra transitions, det vill säga att vända sig i farten mellan att åka framåt till baklänges och tvärtom. Jag har lyckats snurra till mina fötter så att det bara blivit en stor soppa av det, sen därtill har jag varit så rädd för att ramla (mina knän gillar inte cementen i Gustavsberg) och jag har helt enkelt varit feg. Idag släppte det, vi som var där och tränade på eget initiativ innan den ordinarie träningen för B-laget fick privat tid med ligans huvudtränare Sloppy som ju bara är grym. En halvtimme med honom och plötsligt kändes det som att de faktiskt sitter, även i fart. Ska bli intressant att testa på tracken sen. Inte nog med allt det så fixade jag ju även crossovers när jag åker baklänges, vilket är ett ypperligt sätt att få upp speed på. I tre månader har jag halvhjärtat försökt, idag fick jag hjälp av en freshiekompis och det bara satt. Älskar hur kroppen bara plötsligt fattar grejen och gör.

Nu gäller det att få lite mat här i magen innan kvällen tar vid. Som sagt, livet just nu är rätt intensivt.