Klockan är över halv elva när jag kommer hem, svettig från träning och uppe i varv. Vi har varit i Kärrtorpshallen som visade sig ha det mjukaste och klibbigaste (men samtidigt vansinnigt halt) golv jag någonsin åkt på. Åkt och åkt var ju i och för sig lite av en överdrift, för jag har kämpat mig runt. Idag var första gången på många månader som jag tittat på klockan. Räknat ner tiden. För det var så tungt.

Samtidigt som jag kände att det var en fruktansvärt bra upplagd träning, vi hade mixad tillsammans med de riktigt bra spelarna vilket ju är helt otroligt nyttigt för oss (måste dock vara rätt frustrerande för dem med oss i vägen hela tiden). Vi körde bland annat dubbla pacelines med weaving och du kan ana att det var tungt. Svårt att få fart, att hålla farten, att ta sig fram tillräckligt fort för att komma igenom. Hållet efteråt. All tid på skates just nu är extra viktigt då vi har problem att få halltider, just nu finns bara en timme i veckan schemalagd för oss freshies vilket ju säger sig självt inte är i närheten av vad vi behöver för att utvecklas.

I alla fall, nu ska här ätas kvällsmellis. Sen ska det duschas och slutligen ska det sovas. Mitt i natten. För att vakna till ett larm bara några timmar senare eftersom jag ska in till Kista. Mitt i natten. Det verkar vara mitt mantra just nu. Mitt i natten. I alla fall känns det som då jag är mest produktiv. När jag borde sova.