Igår dök ett blogginlägg upp i mitt flöde på Facebook som gjorde mig riktigt ledsen, det handlade om förskolekvalitet. Vilket är toppen, för det är många därute som inte alls har en förskola som de är nöjda med, som tycker att varje dag att behöva lämna barnen där är en kamp och som aldrig har något positivt att säga. Vi behöver lyfta fram de här fantastiska människorna som faktiskt har engagemanget, som får våra barn att trivas, att utvecklas och som håller deras hand när något inte fungerar.

Men när listan över saker som uppskattas innehåller en punkt över att personalen uppmärksammar när barnet har nya kläder, nya skor eller fint uppsatt hår blir jag ärligt talat rätt matt. Jag jobbar jättehårt med att inte lära mina barn att det är hur de ser ut eller vad de har på sig som är viktigt, utan vilka de är som personer. Att höra att andra föräldrar tycker att pedagoger ska positivt förstärka att utseende och vikten av nya kläder får mig att faktiskt bli arg.

Att uppmuntra småbarn till konsumtion (för ja, det är det man gör) och att det är viktigt att se bra ut ser jag inte som en pedagogs jobb och jag är faktiskt otroligt tacksam att mina barn får hälsningar som “men hej – vad roligt att du kom nu!” eller om kläderna nämns så är det i stil med att “men toppen att du har en ny jacka så att du kan hålla dig varm” när barnet själv nämner att det har något nytt/fint. Eller för den delen att ingen uppmärksammar vad som är tjej/killkläder. Vilka färger de har på sig.

Och vet ni? Mina barn är inte ett dugg mindre vackra eller underbara bara för att de inte behöver få den förstärkningen varje dag. De får andra egoboostar, för vilka de är. För vad de gör. I min värld är det vad som är viktigt.