Först och främst, jag gillar inte marknadsföringen av Lego Friends. Alls. Lika lite som jag gillar marknadsföring av några barnprylar som uppenbart är främst framtagna för pojkar eller flickor. Men, ibland får man helt enkelt ha lite överseende. Som när A (som inte byggt med lego på X antal år) tydligen utvecklat ett nytt intresse genom att förskolan köpt in Lego Friends (då de upptäckt att det främst var pojkarna som ville bygga) för att involvera fler och nu bygger som aldrig förr. Varför hon gillar det här bättre än det “vanliga”? För att det ser gladare ut säger hon själv, jag förstår henne faktiskt.

För lego har vi. I parti och minut, men det är kvar från 80, 90-talet – kanske inte det mest upphetsande att bygga med om man egentligen saknar grundintresset i själva byggandet. Varje dag nu som jag hämtar på förskolan så märker jag att hon byggt olika kreationer, de får stå kvar och fortsätta byggas på dagen efter om de vill (vilket uppskattas enormt). Med andra ord vet vi äntligen vad som ska upp på önskelistan åt henne till i jul – bra grej!

Vi har nu denna hemma, visst är det lite trixiga instruktioner. I alla fall för en femåring som inte är van att läsa instruktioner överhuvudtaget (bra träning, bra matte) men också den där koordinationen är ju toppen när det kommer till just lego. Dessutom kommer vi ju kunna spara allt detta till Lillasystern som alldeles strax också kommer ha intresse av det lilla legot, lämna duplo till sitt öde.