Erkänn att ni trodde jag var på väg mot SATC spåret? Njae, så kul ska vi inte ha det (eller skoj och skoj – jag tyckte deras liv verkade ganska jobbiga för det mesta) utan det handlar helt enkelt om träningskort och valet att byta. För exakt ett år sen deklarerade jag högt och tydligt att jag skulle gå tillbaka till Friskis.

Det gjorde jag. En gång. Kände mig utstirrad och fnissad kring av ungdomar som hängde. Sen gick jag aldrig dit igen. Inte för deras skull, men inget av passen jag hade behövt fanns riktigt där och lockade mig. Så jag har i stort sett bara tränat derby. Vilket i sig inte är en dålig sak – men det här med omväxling ni vet – viktigt för att få resultat och för att kroppen inte ska vänja sig.

Så, SATS it is – jag ska genast titta igenom deras utbud på träning och sen får det bli ett premiärbesök inom kort. Nu tog jag det öppna kortet inom hela Stockholm (exkluderat Spårvagnshallarna) för att kunna vara lite flexibel. Framöver tänker jag nog nämligen att jag skulle kunna passa på att träna innan mina sena pass på tisdagarna. Slå två flugor i en smäll och allt sånt – ändå en ganska bra sak!

Målet? Två träningar i veckan. Utöver derbyn. Upplägget får jag återkomma till, men det ska vara varierad träning.