Ni som känner mig vet att min pysselgen är icke existerande, dels för att jag inte har någon artistisk talang, dels för att jag varken kan sy, sticka, virka eller något annat. Inte gillar jag heller det extrema stöket som blir när det är pyssel framdraget. För att inte tala om alla saker man behöver för att just kunna vara påhittig. Så, nej – jag gör inte mycket sånt. Enda anledningen till att jag inte fick underkänt i bild i skolan berodde på att min lärare var alldeles för snäll. Jag är fortfarande på nivån av streckgubbar.

Och ändå hamnar jag i en av de största DIY sporterna som finns. Där folk virkar/stickar/klipper/skapar sina egna toecaps, pysslar ihop sina egna scrimmlinnen och ja, ungefär allt annat med för den delen. Så kommer då jag, som inte alls fattar grejen med att skapa själv. För det blir aldrig som jag tänkt mig. Inte bara skapa för den delen, utan faktiskt medverka på olika sätt. Vi har de som bokar alla våra lokaler, de som ordnar med all merch, som söker sponsring, som planerar alla bout, som planerar fester osv osv. För att vara en liten organisation är det en stor inblandning av alla. Snart även av mig. Jag börjar lite så smått med att pilla ihop mitt eget scrimmlinne. Det som behövs är ett linne och en penna för textilier, den lilla biten klarar jag i alla fall själv. Resten? Not so sure. På lördag är det till exempel fest – ett ironiskt baltema. Med andra ord har jag absolut inget vettigt att komma med, den som ber mig “slänga ihop” något kan garanterat få sig en extra känga på nästa träning. Så det så!

Eller så lånar jag något av A, hon har helt klart greppat konceptet man tager vad man haver.