Det var ett fantastiskt scrimm (träningsmatch) igår, jag hade koll många gånger – hjälpte till att hålla ihop vår line och var proaktiv. Det kändes bra, trots att vi fick spela en del mot motståndare som är ruskigt bra och som egentligen inte ens behöver försöka för att ta sig förbi oss. Så jag var hög på endorfiner efteråt.

Så sades det att vi skulle få spela lite till om vi ville. Om vi ville. Och där, när jag snörat på mig all utrustning igen och skulle värma upp på egen hand gick mitt huvud åt ett håll och mina fötter åt ett annat. Det resulterade i en ganska grov vurpa där mitt knä och underben fick sig en rejäl känga och jag blev liggande.

Så med smärta i hjärtat får jag just nu ta en derbypaus. Jag hoppas att den är kort, jag hoppas att mitt ben blir återställt fort. Men att bara missa en träning är trist, att missa många är en katastrof. Jag ska ta till mig en del övningar att köra off skate så att jag inte hamnar alltför mycket efter. För nej, jag vill inte det. Jag vill inte heller att mitt ben ska vara trasigt. Så jag måste laga. Hur tråkigt det än är.En av oss får ju i alla fall fortsätta rulla