Grannarna ska ju åka på semester här i veckan, till Korfu. Och visst tusan suktar jag också efter solen igen, trots att jag inte varit hemma mer än några veckor. Men jag kan nog aldrig riktigt få nog av den? Det ligger något i doften när man reser iväg, den saknar jag här hemma utom på riktigt, riktigt ljumna kvällar i juli. Snälla, låt dem komma snart!

Men Korfu ja, där var ju vi 2012. Lillasystern var en liten plutt på fyra månader, vi tog en semester första veckan i juni hela familjen och hamnade då på den här märkligt öde ön. Agios Georgios där vi bodde var inte ännu infesterat av turister, kanske också för att det var ett av de tyngsta åren vad gällde den grekiska pengaproblematiken.

Det är absolut inte en av de vackraste öar jag besökt, charmen i Rhodos Stad eller vyerna på Kefalonia är svårslagna. Men så är det ju så att Grekland är ganska svårslaget oavsett, den enda ön som jag inte riktigt fallit för (än) är ändå Kreta. Det är bara stort och nej, inte för mig. Men Korfu var mysigt, det fanns fina promenadstråk, mysiga vikar att bada i. Restaurangerna vi testade serverade ovanligt bra mat för att vara turisthak och priserna låg rätt rimligt.