När vi anlände på El Prat, som Barcelonas flygplats heter var klockan närmare 22 på kvällen tack vare förseningar och även om vår plan var kollektivtrafik hade vi nog inte räknat med alla trappsteg det innebar fulla av packning.

Värst av alla visar sig Placa de Espanya vara, denna magiskt vackra samlingsplats med Montjüic som bakgrund. Här trampar vi i trappa upp och trappa ner för att nå perrongen där vi slutligen kan hoppa på vårt tåg mot stationen närmast vår lägenhet. Sjöblöta lyckas vi äntligen kliva på efter att köpt varsitt T-10 kort. En del stationer är försedda med hissar, men de flesta har spärrar så smala att inte ens Stockholmsmodellen på barnvagnar skulle räcka (ja, vi fick se flera ta bort hjulen på sina/vika ihop dem), för att inte tala om rullstolar. Andra stationer har både ramp upp till tåget, för avståndet upp/ner är inte heller helt okomplicerat om hälsan inte är din bästa kompis, om du har svårigheter att röra dig eller släpar tunga varor kan en taxi vara en bra idé för det är trots allt ett billigt alternativ.

Annars är nätet i Barcelona helt fantastiskt, du kan ta dig kors och tvärs på kortare tid än du hinner blinka och tågen går ofta. Prisvänligast är att köpa ett T-10 kort, ett opersonligt stämpelkort där du har 80 minuter på dig att byta så många gånger du vill för att nå din destination för 9,95 EUR. Det går också att köpa dagskort men dessa gäller enbart för en person och blir troligen dyrare om inte enda syftet för resan är att just åka kollektivt.